Att hjälpa uppfinnare att snabbare få ut sina idéer på marknaden är vad Scanovas projekt Innovativt Företagande i Sundsvall handlar om. Bakom satsning som nått fina resultat bara efter ett drygt år står SIF i Mellannorrland, Arbetsförmedlingen i Sundsvall och Timrå samt Svenska Uppfinnareföreningen, SUF och EU.

Att vi i Sverige är duktiga på att uppfinna men väsentligt sämre på att skapa företag av dessa uppfinningar är en svensk paradox.
Åke Kronheffer, tidigare rådgivare i Svenska Uppfinnareföreningen, SUF, bestämde sig därför för att försöka göra något åt problemet.
– Jag har hållit på ett 20-tal år med uppfinnarverksamhet och hela tiden sett samma sak; det går bra att uppfinna, det går bra att göra prototyper, det går bra att göra klart det för marknaden, men sen är det i stort sett stopp i de flesta fall, säger han och tilllägger:
– Att verkligheten ser ut så här är ett stort problem om man vill att vi ska bygga nya företag och göra pengar på uppfinningar, vilket är viktigt, om inte annat så för uppfinnarens skull!

För lite drygt ett och ett halvt år sedan satte Åke Kronheffer samman en projektplan som han alltså fick SIF i mellannorrland, Arbetsförmedlingen i Sundsvall och Timrå och Svenska Uppfinnareföreningen, SUF, att nappa på.
Idén var att samla “arbetslösa uppfinnare“ och så kallade resurspersoner – företrädesvis med marknadserfarenhet – i en grupp, där de senare med sina kunskaper skulle hjälpa de “arbetslösa uppfinnarna“ att kommersialisera sina idéer.
Den här gruppen har därför under det året som projektet pågått, bestått av tio personer samt två så kallade resurspersoner.

Från start hade de här tio uppfinnarna sammanlagt ca 40 idéer. Av dessa 40 har man sedan arbetat aktivt med ungefär tio stycken.
– Det verkligt intressanta är att bara efter ett drygt år så är två produkter – en ny typ av presentartikel samt ett trädgårdsredskap – klara att lanseras på marknaden, varav den ena (trädgårdsredskapet) nu är föremål för förhandlingar med en stor aktör, säger Åke Kronheffer.
– Därutöver finns hela skalan från produkter under utveckling, där utvecklingen gått mycket snabbare än väntat, till produktidéer som är klara i prototypstadiet, men som ska vidareutvecklas på olika sätt. Dessutom har en uppfinnare och resursperson startat eget företag. Och någ-ra av uppfinnarna har också planer på att starta gemensam verksamhet baserat på det innovationskunnande som de fått via det här projektet.
– Resultatet har därför varit över förväntan och processen från idé till marknadsfärdig produkt har gått mycket snabbare än normalt, då det brukar ta fyra till sex år, tilllägger han.

Det är naturligtvis en rad faktorer – såväl direkta som indirekta – som gjort den här utvecklingen möjlig.
En sådan indirekt faktor, som man dock arbetat med, har varit att kemin i gruppen skulle fungera bra, vilket man lyckats åstadkomma. Resultatet har därför blivit att gruppen vid behov hjälpts åt att lösa varandras problem. Den sammanlagda sk kreativitetsmassan har därmed ökat väsentligt liksom utvecklingstakten i projekten.
En annan indirekt faktor som antagligen snabbat på processen är också projektet i sig själv.
– Flera har ju talat om för kompisar och andra att de går en sådan här utbildning. Det innebär att de vill åstadkomma något och därmed satt press på sig själva för att nå resultat.
Men utbildningen har naturligtvis främst handlat om att ge gruppen såväl en teoretisk som en praktisk kunskapsbas att stå på och använda i utvecklingen av nya idéer och uppfinningar.
– När det här projektet startade körde vi en ganska teoretisk utbildning som omfattade hela innovationsprocessen. Då pratar vi inte om hur man uppfinner utan om villkoren efter idén. Vi ger översiktlig kunskap om immaterialrättens alla delar och om att skriva avtal och om hur marknaden och marknadsekonomin fungerar. Dessutom försöker vi, även om det är svårt, påpeka att de ska försöka tänka tre, fyra, fem år framåt i tiden och inte enbart lösa dagens problem. Då är nämligen risken stor, med den utvecklingstakt som vi har i samhället i dag, att problemet inte längre finns, när uppfinningen är klar för marknaden eller att tekniken då redan är för gammal, säger Åke Kronheffer.
Praktiskt – där alla i gruppen var för sig eller tillsammans driver ett projekt – har man sedan försökt fokusera hårt på att hela tiden göra rätt sak först.
– Gemensamt med uppfinnaren har vi diskuterat fram vilken idé de ska starta med och hur de ska gå till väga för att snabbare komma ut på marknaden o s v, säger Hasse Jönsson, som var en av de två resurspersonerna som knöts till projektet från start och numera växlat upp sitt eget engagemang till att vara marknadskonsult och egen företagare på heltid.

En annan viktig sak, i den mån det varit möjligt, har varit att koppla samman uppfinnarna med olika kommersiella partners. Det kan t ex ha handlat om tillverkare, marknadsbolag, finansiärer eller andra.
– Skälet är att det ofta inte finns någon annan än de kommersiella intressena som kan ta de utvecklings- och marknadsföringskostnader som följer på ett sådant här projekt, säger Hasse Jönsson.
– Dessutom är det viktigt att tidigt undersöka marknaden för att se om det finns något intresse för produkten. Gör det inte det, då är det bättre att gå vidare med andra idéer än att slösa resurser på idéer som inte har någon marknad.
– För uppfinnaren är det också viktigt att snabbt komma ut på marknaden. Dels för att stärka självkänslan. Dels för att skapa sig ett namn och hitta samarbetspartners som man kan arbeta tillsammans med även i närbesläktade eller kommande projekt, tillägger Hasse Jönsson.
Projektet Innovativt Företagande har hittills alltså fallit väl ut.

Projekttiden är två år. För detta har projektet delfinansierats av SIF och Arbetsförmedlingen. Dessa pengar har sedan även växlats upp med bidrag från EU med motsvarande belopp. Totalt har man därför drygt sex miljoner kronor att driva verksamheten under tiden som projektet pågår.
– Projektet avslutas den 31 december 2003. Vår förhoppning är att kunna driva det vidare och även etablera det på fler håll i landet, säger Åke Kronheffer.