- Det är bara en liten del av alla idéer och uppfinningar som finns i samhället som tas till vara.
Det hävdar Tore Johansson, uppfinnarrådgivare sedan ca 20 år tillbaka, och Karl-Erik Norling som leder uppfinnarutbildningen vid Idéum i Grimslöv sedan 1990.
Och även om det mesta som görs är bra, finns det mer som skulle kunna förändras och förbättras.
Viktiga saker vore t ex att skapa en innovationspolitik och en samhällsstrategi i dessa frågor värd namnet.
En bra början vore därför att slå samman de resurser som finns för dessa ändamål i dag och skapa 5-8 regionala SIC ute i landet med en bred samhälls- och näringslivsuppslutning kring målen för verksamheten, tycker de.
Det vore dessutom lönsamt för såväl samhället, näringslivet som den enskilde medborgaren.

-Med utgångspunkt från hur det ser ut idag och med de resurser vi har kommer vi åt ca 20 procent av alla de idéer som finns, säger Tore Johansson och Karl-Erik Norling tillägger:
- Det skulle behövas en aktiv insats för att nå de här 80 procenten. Det kanske tom vore mer fruktsamt än att arbeta med de 20 procent vi gör idag. Vem vet...
Resonemanget bygger de inte bara på känsla utan även på ett långvarigt "fältarbete" och en egen - om än inte vetenskaplig - undersökning där de låtit personer med varierande erfarenhet av innovationsprocessen svara på ett antal frågor.
- Med detta som grund kunde vi konstatera att det är väldigt många som inte känner till att det görs någonting alls i de här sammanhangen, säger Karl-Erik Norling.

Idéer åt skogen

Ett bevis på att det finns mycket idéer som aldrig realiseras och som borde tas tillvara fick har de också.
För en tid sedan genomförde de en riktad kampanj till folk som arbetade i skogen tillsammans med Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs och Jönköpings län.
Intresset var stort och resultatet blev mycket bra. På tio platser mötte de totalt 1200 personer och informerade dem om uppfinnandet och uppfinnarnas möjligheter med utgångspunkt från produkter som har med skogen att göra. Information som de aldrig tidigare fått.
- Vi bad dem spontant lämna förslag på problem eller idéer som de hade. Vi fick in mellan 300 och 400 förslag. Och även om många av dessa handlade om samma sak, kunde vi identifiera ett stort antal behov som inte var lösta. Där fanns också många bra förslag på uppfinningar. Och fyra, fem av idéerna var av riktigt hög kaliber, säger Tore Johansson.

Lönsamt

Att det vore lönsamt såväl för samhället som företagen att verkligen satsa på att ta vara på den stora massan idéer, som p g a av olika skäl alltså aldrig får chansen, är de övertygade om.
- Om man ur samhällsynpunkt ser alla de här idéerna som en outnyttjad resurs, borde det vara en skyldighet att ta till vara på dem eftersom det på både kort och lång sikt ger tillväxt och välstånd. Att samhället därför har en långsiktig strategi i de här frågorna för att det ska bli ett bra resultat är viktigt, säger Karl-Erik Norling och Tore Johansson påpekar:
- Det är ingen bra samhällsstrategi att bara satsa på det relativt lilla antalet personer som orkar ta sig igenom den eklut som det innebär att driva en uppfinning från idé till kommersialiserad produkt. Det leder nämligen bara till till en liten rännil av idéer realiseras mot vad som behövs. Istället borde principen vara att alla idéer ska tas tillvara.

Bättre skaparklimat

Utvecklingen i samhället i stort - ur ett idé- och skaparperspektiv - har inte förbättrats på senare år, utan snarare haft karaktären av att stå stilla eller gå tillbaka.
- Strukturförändringarna i samhället och bland företagen gör att färre idéer kan tas tillvara än vad som borde vara fallet. Och tyvärr har de förvärrats genom åren tycker jag. På sikt leder det därför till att allt fler inte vet vart de ska vända sig med sina idéer. De blir helt enkelt vilsna, säger Tore Johansson.
Generellt handlar det fortfarande om att de allra flesta företag och offentliga förvaltningar - även om undantag finns - är dåliga på eller av olika skäl inte ens vill eller kan ta vara på de idéströmmar som genereras i organisationen eller företaget. Företagen är numera också oftast så hårt slimmade och affärsidén så smal att det ger lite utrymme åt att ta in och utveckla nya idéer och uppfinningar.
Likaledes hävdar de att det skulle behövas fler istället för färre timmar i skolan i praktiska ämnen som slöjd, teknik etc, som idag ofta reduceras hårt.
- Det leder till pacificering och till att "hjärnan i allt mindre grad kopplas till handen" och praktiskt problemlösande som stimulerar till nya idéer och uppfinningar, menar Tore Johansson.

Idéer ger goda resultat

Den nuvarande utvecklingen borde stämma till eftertanke och åtminstone leda till en ordentlig konstruktiv debatt om hur problemen ska lösas tycker de. För att ta vara på och utveckla idéer är lönsamt för alla inblandade parter menar de.
- När någon lyckas med en uppfinning/projekt innebär det väldigt mycket positivt för samhället. I stort sett halva omsättningen går t ex tillbaka till samhället. Lyckade produkter genererar därför möjligheter för ett stort antal nya försök, säger Karl-Erik Norling om den inneboende positiva dynamiken som finns i det här systemet.
Att skapa en positiv grundsyn till idéskapande i samhället och satsa på ett väl-etablerat och välfungerande innovationssystem med tillräckliga resurser för att kunna hjälpa de som har idéer är Karl-Erik Norling och Tore Johansson därför övertygade om skulle vara en välgörande insats som skulle gynna alla i samhället.
- Man kan inte spara sig ur ett sådant här system. Det ger inget resultat, säger Tore Johansson och exemplifierar med de svenska framgångarna på musikområdet på senare år, där resultatet i stort sett beror på att de som velat tillåtits musicera exempelvis via kommunala musikskolor.
- Det handlar inte om att någon affärsman fixat till det här på tre, fyra år, utan att ett stort antal ungar fått chansen att musicera och utvecklas. Bredden ger då eliten. Och så fungerar det också i uppfinnarvärlden skulle jag vilja påstå med mina dryga 20-års erfarenhet av rådgivning, säger Tore Johansson.

Ett framåtriktat förslag

Hur en organisation för detta ändamål skulle kunna byggas upp, har de också funderat ut ett förslag på, som kanske inte är helt okontroversiellt.
Förslagets huvuddrag går ut på att SIC i stort sett regionalieras genom att 5-8 "SIC-kontor/växthus" skapas där näringslivsdelaktigheten och fokuseringen på att verksamheten ska vara affärsdrivande, blir väsentlig.
Finansieringen skulle ske enligt modellen 50/50, d v s om SIC går in med t ex 25 miljoner kr (MKr) på årsbasis ska näringslivet i den region som vill ha ett kontor svara upp med samma mängd pengar.
- SIC-modellen har fungerat bra. Man har vågat ta hög risk och satsa på individen. Just därför tycker vi att det nu är dags att gå vidare och utveckla den här modellen så den blir ännu bättre, säger de.
Till "växthusen" ska personer med en stor kunskap av att driva projekt knytas. Till dessa kan sedan människor kunna vända sig och få sin idé bedömd och om den anses som intressant bli "antagen".
- Vart och ett av de här "växthusen" skulle kunna skapa sina egna regler. De uppfinnare som väljer att lämna sin idé får ett avtal med "växthuset", t ex i form av aktier eller royaltys, (d v s växthuset köper idén av uppfinnaren). Uppfinnaren får gärna vara med och utveckla projektet (t ex genom avtal), men besluten hur projektet ska drivas ska tas av de som satsar och exploaterar uppfinningen. Det är nämligen ytterst få uppfinnare som har pengar så att de kan ta risker. För det här med kreativitet och pengar är inte ihopkopplat i de allra flesta fall, säger de.

Fler idéer får plats