När de dyra plantorna i
kolonistugans trädgård blev till mördarsnigelmat över en natt, fick uppfinnaren,
mångsysslaren, designern mm, Anders Nyberg, i Göteborg, liksom hans hustru nog.
"Gör något åt det din jäkla uppfinnare sa hustrun till honom!" Och det var
precis vad han gjorde.
Resulatet har blivit en fälla som han nu håller på att etablera på många håll i
världen, bla USA.
– Nästa år (2001) blir mitt fantomår, säger han.
Några stenkast från Nya Ullevi och tågcentralstationen i Göteborg har Anders Nyberg
sin firma och "uppfinnarverkstad".
Här utvecklar och tillverkar han mestadels specialmaskiner i rostfritt stål. Exempelvis
en rökmaskin med en tung ofarlig rök som bl a operan i Göteborg och flera teatrar i
Stockholm och London investerat i.
På senare år har det annars mest handlat om en vacuumformningsmaskin och ett dragskåp
för ortopediska ändamål. Dessa har framför allt ökat produktiviteten och löst
arbetsmiljöproblem.
Med svetsen i hand har det dock blivit många uppdrag under de dryga 20 år som han
hållit på. Uppdrag som krävt både uppfinningsrikedom och känsla för form och design.
Det har handlat om alltifrån lyxrenovering av bilar från 30-talet, krog- och
boutique-inredningar och skulpturer, till av honom själv formgivna möbler i metall (bl a
enligt "mekano-principen") liksom ett egenhändigt utvecklat fönsterparti, som
vunnit genklang hos många arkitekter. Till meriterna kan också läggas en seger i en
konstruktionstävling på en apparat för återvinning av returburkar, där hans bidrag
var utformat som just en aluminiumburk!
– Segern innebar att vi fick tillverka och sälja drygt 1500 sådana här
återvinningsapparater, berättar Anders Nyberg.
Stora lyftet
Men det stora lyftet för honom kom i samband med att Göteorgsoperan byggdes 1993. Då
fick han uppdraget av arkitekten Jan Itsickowiz att göra dels en stor skulptur i järn
– som nu finns att beskåda utanför operan – samt utforma i stort sett alla
receptions- och bardiskar som finns inne på operan efter en idé som han själv hade.
Förutom att det var ett spännande uppdrag med stora resurser genererade också
operajobbet en del pengar.
– Jämfört med att göra kroginredningar som man knappt får betalt för trots
uppgörelser och påstötningar, var uppdraget till operan rena drömjobbet, säger han.
Uppäten dröm!
Operajobbet innebar också mycket arbete för Anders Nyberg som redan tidigare var en
arbetsnarkoman. För att lite grann kompensera familjen för sin frånvaro köpte de
därför en kolonistuga vid Sahlgrenska univesitetsjukhuset när de fick chansen och hade
möjligheten att göra det. Visserligen bara tre hållplaster från hemmet, men ändå!
Att drömmen om en grön oas med vackra plantor och blommande blommor skulle förvandlas
till en kamp mot mördarsniglar liksom till en fantastisk uppfinnarhistoria, kunde han
naturligtvis inte i sin vildaste fantasi inbilla sig. Men det var så det blev när de
dyrt inköpta och planterade plantorna blev till snigelföda över en natt.
– Jag var ursinnig för de 2000 kronorna medan hustrun var ursinnig för att
plantorna var uppätna. Och eftersom hon kan vara rätt så rå i mun när hon är arg
klämde hon ur sig något i stilen med att "gör någonting åt det här din jäkla
uppfinnare", berättar Anders Nyberg med ett gott skratt så här drygt fyra år
efteråt.
I en järnaffär fick han tag i en österrikisk fälla som bestod av ett plasttråg med
ett litet tak på som man skulle hälla öl i.
– Den natten fångade vi fyra sniglar. Men vi anade att det inte bara kunde vara fyra
stycken som ätit upp alla plantorna!
Snigelexpert
Missnöjd med fångstresultatet började Anders Nyberg fundera på att göra sin egen
fälla.
Först tog han därför reda på så mycket som möjligt om mördarsnigeln att han numera
är lite av en expert på dem.
– Det egentliga problemet är att vi människor sprider den. Och eftersom den
för-ökar sig enormt mycket, jämfört med en svensk singel, och inte har någon naturlig
fiende som igelkott, grävling eller någon fågel, överlever lejonparten av äggen som
är ungefär tio gånger så många som vad den svenska snigeln lägger. Dessutom är den
könsmogen oftare än sin svenske kusin (var sjätte vecka). Den behöver också äta
ungefär halva sin egen kroppsvikt varje dag (vilket alla sniglar i stort sett gör). Att
den därför upplevs som aggresiv är inte konstigt, säger Anders Nyberg.
En svaghet har den dock och det är att den verkar älska öl – framför allt färskt
öl – som den dränker sig i, vilket den varken gör i vatten eller fotogen.
Varför den beter sig så här har man egentligen ingen aning om, men kanske kan det
handla om en berusningseffekt.
– Jag förstod att det därför behövdes ett lockbete som var bättre än ölet,
säger han.
Experimentverkstad
I ett drygt års tid testade han olika miljövänliga blandningar utan att komma
lösningen på problemet mycket närmare. Bl a gjorde han – till visst förtret för
hustrun – i stort sett om det åtta kvadratmeter stora(!) köket i kolonistugan till
en experimentverkstad där den ena blandningen efter den andra togs fram. En
förutsättning för att lyckas var dock att han fick igång en process, vilket krävde
jäsning.
– Det fanns en massa olika sorters jäst. Jag blandade och provade och fångade som
mest 20-25 stycken i varje fälla. Men det var för dåligt. Jag ville att lockbetet
skulle vara som en magnet och riktigt suga åt sig sniglarna.
Äcklig fullträff
Den verkliga fullträffen kom också. Det var en lördagseftermiddag, då Anders Nyberg
blandat ett nytt prov som han satt på byrån i hallen, för att ta en öl med en granne.
– Då hörde jag ett skrik från min fru som stod i hallen. Jag sprang över och där
i hallen var det så jäkla mycket sniglar att det var äckligt. De kröp på dörrarna,
tapeterna och byrån för att komma åt bunken, berättar han.
Överlycklig av att äntligen hittat rätt blandning plockade Anders Nyberg bort sniglarna
med en grilltång. Sedan laddade han samtliga de tio fällorna han hade i den lilla
koloniträdgården med medlet. Fällorna hade han vid den här tidpunkten (sommaren 1998)
tillverkat själv i rostfritt material efter en egen idé.
– Den natten hade jag ett snitt på 47 st i varje fälla och rekordet var lite över
60, säger han och fortsätter:
– Det kändes bra. Vi fick behålla alla växterna i trädgården. Jag kunde lägga
2000 kronor på plantor och kunde odla min sallad och den var kvar. Och hustrun var lugn!
Ett konststycke
Att medlet i kombination med en fälla skulle kunna säljas insåg han dock först vid
juletid 1998.
Att bocka fällorna själv var inte att tänka på eftersom det både var tidskrävande
och kostsamt. Istället kontaktade han en vän i Småland, som sysslade med galvaniserad
plåt. Han rådde emellertid Anders Nyberg att göra fällan i plast.
Efter diverse sonderingar fann han dels ett företag som kunde göra lockbetet. Dels
plastfabrikören IT-Pac i Jonsered – bara ca tio minuter från hans egen verkstad
– som ställde upp helhjärtat och på bara drygt tre månader utförde ett
konststycke, då de såväl hann konstruera och anpassa verktygen som att tillverka och
förpacka fällan.
– Jag var sent ute och det var därför bråttom att få fram den färdiga produkten
för att få igång försäljningen innan säsongen var över. Att de lyckades på så
kort tid var fantastiskt, framhåller Anders Nyberg, som hyser stor tacksamhet mot dem.
Pressreleasen som slog
Trots att produkten alltså lanserades förhållandevis sent lyckades han ändå få fart
på försäljningen.
Två skäl till att han lyckades – menar han själv – var att han lät en
reklambyrå göra hela layouten till förpackningen (förutom förbudsmärket med snigeln
som han själv gjort). Dels anlitade han en journalist som skrev en pressrelease som han
sedan skickade ut till ett stort antal tidningar.
– Telefonen började ringa och jag kom med i ett sextiotal tidningar. Det var helt
enkelt obetalbart och innebar en massa PR och reklam för mig som jag inte hade kunnat få
på annat sätt.
Sålde 10 000 fällor
Försäljningsresultatet 1999 blev drygt 10000 sålda fällor.
– Förutom ett centralt avtal med Konsum som innebar att fällan även såldes på
ett par platser i Stockholm, skötte jag försäljningen själv den sommaren, säger
Anders Nyberg, som "bara" orkade täcka in ett område som sträckte sig från
Uddevalla i norr till Borås i öster och Helsingborg i söder.
Att försäljningen på lång sikt måste lösas på annat vis insåg han därför.
Lösningen kom efter att han fått följa med och dela monter med en man från Bollebygd
på två olika trädgårdsmässor i Köln i Tyskland och i Birmingham i England.
Förutom en rad utländska kontakter fick han vid de här två tillfällena även de stora
svenska leverantörerna som exempelvis Weibulls, Bröderna Nelson, Luna och ICA
intresserade av fällan, där valet till slut kom att falla på Bröderna Nelson.
– De kändes oerhört skönt för mig eftersom det i kontraktet ingick en
minimiorder. Att ha en säljorganisation bakom ryggen är också positivt eftersom de ser
till så att varan inte tar slut och därför skapar nya order. Detta var något jag
själv hade svårt att hinna med. Inte minst med tanke på att de flesta företag som idag
jobbar mot handeln ofta själva sätter upp varan i hyllorna.
Fantomår
Förutom i Sverige har han numera också sålt till flera andra länder tex Finland,
Norge, Israel, Sydafrika, Spanien och Turkiet för att nämna några. Därtill har han en
agent i Tyskland som han hoppas på. Liksom att det ska lösa sig med England, där flera
stora intressenter finns, men som ännu inte bestämt sig.
Sedan starten 1999 har försäljningen stadigt ökat. Då sålde han för drygt 800000 kr.
Denna siffrade fyrdubblades i år. Och nästa år, verkar det som om omsättningen
(jämfört med i år) återigen kommer att mångdubblas.
– Mitt fantomår blir 2001. Jag har fått en amerikansk agent med en provorder på
50000 fällor. Det enda som återstår att lösa är en del praktiska saker, säger han.
Mot nya mål
Merparten av de pengar han hittills tjänat på fällan har i stort sett återinvesterats
i uppfinningen. Dels olika patent – såväl svenskt som PTC. Dels i produkten i sig
själv. Bl a tog han till det här året fram nya verktyg för att kunna möta den
förväntade ökade efterfrågan.
Den positiva utvecklingen av fällan har samtidigt gett honom trygghet och andrum att
utveckla en ny specialmaskinen för ortopedändamål, vilket ligger honom varmt om
hjärtat. Men han inser också att lyckan inte varar för evigt.
– Konkurrerande medel (ett finns redan), plagiat och inte minst forskning som pågår
över allt i världen eftersom sniglarna är ett så stort gissel, kommer säkerligen
skapa nya motmedel. Jag räknar därför inte med att produktens varaktighet kanske är
mer än 4-5 år. Men jag har nya produkter på gång, så det löser sig nog, säger
Anders Nyberg och tilllägger slutligen:
– Från att ha hatat det här djuret har jag nästan börjat älska det...
