Det är samhällsekonomiskt mycket lönsamt för staten att satsa på sk såddfinansiering. Det konstaterar VD:n för Chalmers Innovation Olle Stenberg.
I västsverige har 40 projekt finansierats med 40 miljoner kr (MSEK) mellan 1999 och 2001. Dessa projekt har resulterat i företag som tillsammans har tillförts 400 MSEK i privat ägarkapital.
Om såddfinansieringen dessutom kombineras med en inkubator blir effekten ännu större. Motsvarande utväxling för företagen inom Chalmers Innovation är under samma period en satsad “offentlig“ krona matchad av 18 kr i privat kapital.
– För staten har såddfinansieringen en väldig hävstångseffekt vad det gäller skatteintäkter. Merparten av pengarna som går in i bolagen i tidiga faser används till löner. Staten får därför ett positivt kassaflöde på sådana satsningar redan efter tre år. Oaktat de dynamiska effekter som dessa företag skapar i ett senare skede.

Olle Stenberg är väl medveten om att börsen svänger cykliskt upp och ner över tiden och att riskkapitalet under perioder mer eller mindre försvinner.
Men att Nutek samtidigt med den senaste börsnedgången ströp sin såddfinansiering vid årsskiftet var mycket olyckligt och har inneburit att riskkapital till idéer i tidigt skede – upp till ca 500000 kr – i dag i stort sett lyser med sin frånvaro.
– När Nutek stoppade finansieringen i slutet av förra året tappade vi ett antal bolag direkt som inte hade hunnit skaffa sig privat motfinansiering, säger Olle Stenberg och tillägger:

– Och det tappet fortsätter för varje månad som går och det är förstås inte bra.
Även om han inte vill framstå som en gnällig gubbe konstaterar han att 2002 redan är ett förlorat år. Nya satsningar och program, som exempelvis de antydningar som finns om att lägga samman kapitalet, ca 1,3 miljarder kronor, från samtliga Teknikbrostiftelser i en pott, hoppas han ändå ska leda till att tappet tas igen under 2003.

Hans samlade yrkeserfarenhet, från såväl akademisk forskning som forsknings-, marknads- och affärsutvecklingschef vid företaget AGA liksom VD för Chalmers Innovation sedan 1998, säger honom dock att det finns mycket mer att göra för att ta vara på idéer från de omfattande forskningssatsningar och -arbeten som bedrivs vid våra högskolor och universitet.
– Projekten vid Chalmers Innovation har dragit in ungefär dubbelt så mycket privat riskkapital som projekt utanför inkubatorn under samma tidsperiod. Potentialen i de här projekten är därför mycket stor och intressant för investerarna, påpekar Olle Stenberg.
Satsningarna på såddfinansiering, och då inte minst via inkubatorer som Chalmers Innovation, anser han därför vara samhällsekonomiskt mycket lönsamt att satsa på.
– Merparten av pengarna som satsas i såddfinansiering i tidiga faser används till löner. Dessa går därför tillbaka till staten i form av skatteintäkter och ger ett positivt kassaflöde redan efter tre år. Den skattemässiga hävstångseffekten för staten är därför mycket stor.

Men de “tidiga företagen“ leder inte bara till kortsiktiga skatteintäkter för staten, utan om de väl lyckas växa skapar de också olika långsiktiga sk dynamiska effekter som samhället kan dra nytta av.
– Tittar man på de projekt som bedrivits hos oss vid Chalmers Innovation sedan starten, sysselsätter de idag 180 anställda. Det kanske inte låter så mycket, men det är helt nya jobb som i sin tur drar med sig andra jobb vilka varierar mellan 2,5 till 6 stycken, enligt den forskning som gjorts på området, säger Olle Stenberg.
– Ska jag vara kverulant och ta på mig hatten som skattebetalare, så får politikerna gärna ta ut mer skatt så länge de lägger pengarna på sådan här verksamhet, fortsätter han och tillägger:
– Politikernas debatt handlar oftast om att fördela resurserna. I vår verksamhet fördelar vi inte resurserna utan får dem att växa. Och det är ju det som borde vara den stora politiska utmaningen.
EU gjorde förra året en stor studie kring innovationsklimatet inom de olika EU-länderna (European Innovation Scoreboard). Där utsågs Sverige till Europas mest innovativa land, vilket förstås var trevligt. Det är dock inget man kan luta sig mot och slå sig till ro med i tron att allt fungerar perfekt menar Olle Stenberg. Framförallt inte eftersom vi på en punkt var bland de sämsta; nämligen vad det gällde såddfinansiering.
– Då ska man dessutom veta att bl a Österrike, Tyskland, Danmark, Norge och Finland har redovisat stora program och satsningar på det här området som är verkligen imponerande.

Vad beror det då på att vi i Sverige är dåliga på att satsa på att stötta företag som är i sin linda?

Ja, ett skäl menar Olle Stenberg är att det traditionellt funnits få bindningar och drivkrafter mellan fors-karvärlden och affärsvärlden.
Forskarna har därför fokuserat på att publicera sina forskningsresultat medan affärsmännen fokuserat på avkastning. Däremellan har det varit ett gap med få aktörer som har haft kunskapen att transformera forskningsresultat och växla ut dessa i bärkraftiga produkter och företag.
– I forskarvärlden har ingen heller blivit promoverad för att ha startat groddföretag, tagit patent eller licensierat ut en ny teknologi. Men jag tror att detta kommer att ändra sig, säger Olle Stenberg.
Ett annat skäl är antagligen att vi i Sverige har varit duktiga på att driva fram stora internationella teknikbaserade företag som Ericsson, AGA, Alfa Laval, SKF, Sandvik, Asea och bilindustrin med flera.
– Traditionellt har merparten av de kontakter som funnits inom universitet och högskolor varit riktade mot stora bolag. Historiskt har detta varit bra för Sverige. Men i dagsläget tycker jag att situationen tydligt visar att den industriella förnyelsen och dynamiken i ett nationellt svenskt perspektiv inte längre kommer från de stora bolagen, säger Olle Stenberg.
Det här problemet är emellertid inte bara svenskt utan även europeiskt och benämns som “den europeiska paradoxen“.
– Jämfört med världens två stora ekonomiska motorer, USA och Japan, är det så att vi i Europa satsar relativt mycket på forskning i olika program, men får ut relativt lite av det i form av nya produkter i industrin.
– Det som sker i Sverige och Europa kan därför liknas vid att driva en jättelik utvecklingsavdelning utan några andra avdelningar i företaget. Det håller inte i längden, utan man måste naturligtvis sträva mot balans i det här fallet.

Det går alltså inte att ta fel på att Olle Stenberg anser att forskaruppfinningar är en stor outnyttjad resurs som är viktig att ta vara på. Men för att det ska bli möjligt att göra detta måste det också finnas ett bra system för “mjukt“, offentligt riskkapital.
– Det offentliga riskkapitalet spelar en väldigt viktig roll i de allra tidigaste faserna och definitivt vad det gäller forskning, säger Olle Stenberg.
– När det sedan kommer till den kommersiella fasen gäller det att hitta former som leder till någon typ av “hand over-effekt“, där det “mjuka“ och “hårda“ riskkapitalet går i varandra på ett bra sätt och leder till en finansiell struktur som gör att staten inte behöver agera riskkapitalbolag, men som ändå leder till att den initiala risken för investerare dras ner.
– Nutek-modellen, som bygger på en 50/50-finansiering av offentligt och hårt kapital, där man delar på risken, har för oss fungerat väldigt bra, säger Olle Stenberg.
En annan modell han gärna nämner i det här avseendet är den som använts i Israel i samband med att man fick den stora immigrationen av judar – drygt en miljon varav många med akademisk utbildning – från Östeuropa när det kommunistiska styret rämnade under 90-talet.
Eftersom den akademiska världen inte kunde ta emot alla satsade man i Israel istället på ett program av inkubatorer och ett system med mjuk och hård finansiering. Det har idag lett till att man näst efter Kanada är det land som har flest företag noterade på den amerikanska Nasdaq-börsen.

Det är alltså ett svenskt motsvarande system som Olle Stenberg skulle vilja se ersätta den mycket förvirrade situation som idag råder. Inte minst på den offentliga riskkapitalsidan.
– Idag finns det flera aktörer och bilden är spretig. Å andra sidan är det inte bra med bara en aktör. Däremot vore det bra om det hänger ihop på ett bättre sätt än vad som hittills varit fallet. Jag hoppas därför att det kommer något bra ur den omstrukturering som sker för tillfället.
Hur vill Olle Stenberg då att systemet ska se ut?
– Vår uppfattning är att såddfinansiering är en lokal verksamhet. Närhet leder till snabba beslut och en helt annan kontrollmöjlighet för alla inblandade parter än om man sitter långt ifrån varnadra och beslutar på central nivå: “Management by hope“ så att säga!
– Den modell vi därför förespråkar, är att man bygger inkubatorer nära platser där högteknologi utvecklas och dit den mjuka såddfinansieringen sedan kopplas. Genom att systematiskt utveckla professionen inkubering, t ex via nätverk, fås sedan en bra utväxling på satsade pengar, säger Olle Stenberg.
Ett sådant nätverk håller också på att byggas upp i Västra Götaland där man deltar från Chalmers Innovation. I detta nätverk anpassas konceptet efter lokala förhållande vad det gäller population, industriell utveckling och andra lokala behov.
– Med inkubatorer kan satsningar på forskning nyttiggöras. Forskning skapar därmed innovation, som ökar skatteintäkterna och kakan att dela på, som sedan kan ge ännu mer forskning osv, påpekar Olle Stenberg och tillägger:
– Det leder alltså till en positiv spiral, som om det görs på ett bra och systematiskt sätt, innebär att vi kan dra stark nytta av den forskning och den utbildningsnivå vi satsat på i det här landet.