Om lyckliga uppfinnare

Idag känns det extra bekvämt på min Stubbe. Jag riktigt känner hur saven försöker stiga i den och det låter som om den vill sjunga med i all försommarens fägring. Här är det livat här är det glatt. Här är det blommor i morsans hatt!
Det händer så mycket positivt kring uppfinnarna just nu. Jag tänker på Lykke Olesen och Bertil Söderbergs miljardaffär med USA-företaget Cellpoint. Idéforum i Skellefteå som fått kommunens industripris på 100000 kronor, Mikael Selder vars miljövänliga tryckimpregneringsmetod är på väg mot marknaden. Snilleblixtarna som fått plats på Världsutställningen i Hannover. Finn Upp och ja...
För oss i redaktionen finns det inget lyckligare än att rapportera om uppfinnare som lyckas. Och motsatsen när det går illa.
Överallt pratar man IT och kablar grävs ner i rekordfart och IT-möten hålls där man stundom får ett intryck av att man hämtat inspiration från forna tiders möten med pingstvännerna. Och IT håller på att tränga ut i i näringslivet runt om i landet fast främst i Stockholm med omnejd. Där hävdar man att ingenstans på denna jord är den innovativa processen starkare än just där.
Men mitt hjärta finns hos folket i Skellefteå. Det är nästan osannolikt det som händer där. Kommunen har gjort en presentationsfilm och den har man byggt upp kring sina utmärkta uppfinnare. Det finns ju många som framgått av artiklar i den här tidskriften.
Och så Industripriset till Idéforum! Det måste vålla stor glädje i föreningen som länge haft en stor vän i kommunstyrelsens ordförande Lorentz Andersson. Visst finns det problem i Norrland med arbetslöshet och annat, men det finns ju mänskliga resurser som om de mob-iliseras och utvecklas på rätt sätt kan ge stora resultat. Skellefteå vet.
I en pressrelease från kommunen – ovanligt välskriven – glömmer man inte att ge Holger Klingstedt och Hans Hellgren sin honnör trots att den förre flyttade till Göteborg för några år sen och Hans Hellgren lämnat ordförandeskapet. Men de byggde upp Idéforum som sedan utvecklats väl inte minst därför att man i Roland Lindkvist fått en utmärkt rådgivare och organisatör.

Vad är "hemligheten" bakom skellefteåfolkets framgångar? En faktor har jag noterat alldeles särskilt frånsett en stark tradition i bygden alltsedan man hittade guld i Boliden och allt vad det förde med sig. Det är den hjälpsamhet som starkt präglar föreningen. Man delar med sig av sina erfarenheter så att ingen skall behöva komma fel i innovationsprocessen. Och när man väl är framme vid slutmålet så SKALL tillverkningen ske i Skellefteå. Lojaliteten mot hembygden är tydligen total och mycket klädsam.
I det här avseendet tycker jag att Skellefteå liknar Gnosjö med all den hjälpsamhet som också präglar den bygden. Är det månne frisinnet som ännu genomsyrar människorna där, och styr deras handlingskraft. Ibland undrar jag över det.
Men givetvis betyder ett NÄRA samarbetet med kommun och andra samhällsorgan mycket. Dock på planet stödja men aldrig styra. I Skellefteå har man tydligen det väl beviljat också i det avseendet. En studie i ämnet t ex via universitet i Umeå skulle nog vara på sin plats. Det är säkert många kommunalmän och andra som vill veta hur man verkar i guldgrävarstan.

Det kommunala samarbetet ala Skellefteå är kanske mer att rekommendera än det som utvecklades i en kommun någonstans i Sverige och som vi berättar om på sid 50. Den artikeln ligger förstås utanför vårt normala ämnesområde men vi tycker att den gott kan få plats som lämplig sommarläsning.