1978 slutade Lennart Berggren en
anställning som VD för ett maskintillverkande företag i Småland. Han hade då i flera
år också arbetat bla som konstruktör och uppfinnare i företag i branschen och skaffat
sig en grundlig erfarenhet på området som gällde maskiner för pappers- och
massaindustrin.
Lennart Berggren hade en del idéer som han nu ville förverkliga som fri uppfinnare. Han
fick stort STU-stöd och utvecklingsarbetet blev lyckosamt.
Så småningom (1983) tecknade han ett avtal med ett norskt företag om två av
uppfinningarna. Företaget ville emellertid några år senare lösa ut Berggren. På
begäran av STU träffades parterna 1990 för att skriva ett nytt avtal. Det norska
företaget bjöd då 500000 kronor till STU plus att Lennart Berggren skulle få
engagemang som konsult i 5-10 år. Det var ett bra avtal för honom men STU ville ha mer.
Budet ändrades då till tre miljoner kronor men innebar att Lennart Berggren samtidigt
förbjöds att utöva konkurrerande verksamhet i tio år.
Det budet krävde STU:s förhandlare att jag skulle acceptera, säger Lennart
Berggren. Man ville ha så mycket pengar så snabbt som möjligt. Jag var ytterst tveksam
men fick beskedet att om jag inte accepterade skulle STU säga upp mina lån (cirka 3
miljoner kronor), dessutom framhölls att konstruktionen med konsultuppgifter inte skulle
godkännas av skattemyndigheterna. Jag böjde mig för det men efteråt fick jag klart
för mig att detta var helt fel. För mig betydde ju detta yrkesförbud i tio år plus att
jag måste skatta för hela beloppet.
Vid förhandlingarna fick Lennart Berggren besked om att lånet inte skulle avskrivas
förrän år 2002 och därmed ge skatteeffekter först två år senare, mer om detta
nedan.
Slaka mustascher
Nå, STU hade räknat med att få 1,5 miljoner kronor men Lennart Berggren levererade
in 850000 kronor eftersom han räknade med att 70 procent av beloppet skulle gå till
skatt och avgifter. Tidigare hade STU fått 150000 av det norska företaget.
Det blev slaka mustascher där STU misstänkte att jag byggt en flott villa i
Mellbystrand utanför Laholm för en del av pengarna, säger Berggren. I verkligheten blev
det ingenting över för mig.
Ganska snart efteråt kom ett hotfullt brev från STU. Om jag inte genast redovisade våra
mellanhavanden skulle hela skulden förfalla till betalning, säger Lennart Berggren.
Detta var märkligt eftersom jag höll på med förhandlingar med STU som hade bollen och
jag väntade svar.
Dråpslaget
Lennart Berggren betalade men fick också besked om att lånet inte skulle avskrivas
förrän 2002. Det var betydelsefullt eftersom han då fick möjlighet att söka patent
på de uppfinningar han gjorde under tiden när yrkesförbudet utgick 2000. Det innebar
att han skulle kunna söka licenstagare och få in de pengar han behövde för att klara
den tickande skattebomben som skulle brisera 2004.
Men så kom dråpslaget 1997. I ett brev från Nutek stod det att hans lån på hans egen
begäran hade skrivits av. Därmed blev också hans rapporter där han beskrev sina nya
uppfinningar som baserades på de tidigare försöken, offentliga och alltså omöjliga
att patentera. Lennart Berggren hade inte begärt någon förtida avskrivning av lånen
men hans protester var meningslösa. Lånet skulle alltså beskattas omgående fullt ut
och därmed var konkurs enda möjligheten.
Nya problem
Men med detta var inte eländet slut. 1987 fick han ett lån på 375000 kronor av
Statens Energiverk (senare inom Nutek) för att utveckla en ny typ av skruvpress. Den
skulle passa väl för både massaindustrin och torvindustrin fann Lennart Berggren och
lyckades intressera Hedemora Verkstäder för uppfinningen. Detta företag övertog lånet
och utvecklingsarbetet gick utmärkt.
Men så såldes Hedemora Verkstäder till Celleco som ingick i Tetra Laval-koncernen. Det
nya samarbetet flöt dåligt, säger Lennart Berggren som nu tvistar med Tetra
Laval-koncernen om vissa royaltyproblem.
"Vilande licensavtal"
Det som emellertid är ytterst viktigt för uppfinnarna i landet är detta:
När Celleco senare såldes till ett kanadensiskt bolag krävde man att Lennart Berggren
godkände överlåtandet av licensavtalet till de nya ägarna. Lennart Berggren vägrade
av olika skäl men fick veta att det skulle bli överlåtelse i alla fall.
Det löste man med hjälp av en smart "uppfinning". Licensavtalet och patentet
placerades i ett vilande bolag medan "inkråmet", dvs själva uppfinningen,
konstruktionsunderlaget, reservdelar till maskinerna, marknadsplaner etc, överfördes
till de nya ägarna.
I det läget vände sig Lennart Berggren till Nutek för att få hjälp att behålla
uppfinningen i Sverige. Det lånet som Tetra Laval fått överta var nu uppe i cirka 1,3
miljoner kronor. Nutek var emellertid helt ointresserat av att hjälpa till, säger
Berggren.
Tetra laval fick 1,3 Mkr
Man hade helt enkelt på felaktiga grunder avskrivit lånet till Tetra-Laval.
När dessa fann att Nutek var ointresserat att hjälpa mig struntade man i mig och
genomförde överföringen av uppfinningen till kanadensarna och med Nuteks generösa
stöd kunde licensavtalet och patentet "låsas in" i det vilande bolaget.
Till råga på allt begärde Tetra-Lavals jurist att jag genast skulle betala
patentavgifterna i det vilande bolaget som inte hade några intäkter och då allra minst
möjligheter att betala något till mig, säger Lennart Berggren.
Med hjälp av ett statligt miljonbelopp förpassas en svensk uppfinning som omsatt
50 miljoner kronor till utlandet och därmed sysselsättning för människor här
samtidigt som uppfinnaren berövas sina möjligheter till rättmätig ersättning för
sitt arbete, tillägger han. Är det detta vi satsar skattepengar på. Mig jagar Nutek med
blåslampa men Tetra-Laval med alla sina miljarder får all den hjälp man önskar till
sin "uppfinning".
Katastrof
Om detta godkännes av rättsinstanserna innebär det ju att fler företag kan placera
sina licensavtal, med eller utan hjälp av Nutek, i vilande bolag så slipper de den
royaltykostnaden. Det vore ju en katastrof för uppfinnarna om det blir lagligt.
Nå, med denna frustrerande erfarenhet gick Lennart Berggren till en advokat med alla
avtal och inbetalningarna han gjort till STU-Nutek. Resultat: Fram till 1988 hade han
godtagit krav som i dagens nuvärde uppgår till omkring två miljoner kronor, trots att
han inte behövt betala en enda krona, säger han.
För dessa pengar plus de skador han i övrigt drabbats av (konkursen, yrkesförbudet)
vill han ha ett skadestånd på tre miljoner kronor.
Av Tetra-Laval-koncernen begär han tre miljoner kronor för bla licensbrott.