EcoPar vann långdragen
patentstrid mot oljebolagen

Det lilla innovativa Göteborgsföretaget EcoPar AB får behålla sitt patent för ett syntetiskt drivmedel med många spännande och miljömässiga fördelar.
Det står klart efter en dom i Patentbesvärsrätten, (PBR) nyligen. Branschorganisationen Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet (SPBI) har hävdat att produkten inte skiljde sig tillräckligt från traditionella dieselbränslen, men domstolen gick på EcoPars linje.
En sju års lång kamp för det lilla innovationsföretaget är äntligen över.

Andreas Eklund och Hans Jonsson kan nu äntligen blicka framåt. I november stod det klart deras Patentbesvärsrätten gick på Ecopar AB:s linje och de får behålla patentet på sitt syntetiska drivmedel. Det öppnar nya möjligheter för bolaget.
EcoPar tillverkar ett drivmedel som kommer från naturgas. Naturgasen förvätskas och i denna process ändrar de en molekyl, så att bränslet tål kyla och enligt EcoPar är kylegenskaperna unika för deras produktion. 2003 beviljades därför patent till drivmedlet. Drivmedlet kan användas i dieselmotorer, men till skillnad från diesel som kommer från olja, så är utsläppen av det syntetiska drivmedlet 90 procent lägre av många cancerogena ämnen och halterna av koldioxid i omgivningen minskar med minst 30 procent.
– Den stora fördelen med vårt drivmedel är att det sänker nivåerna av giftiga ämnen, vilket leder till en kraftigt förbättrad miljö för människor som arbetar nära avgaserna. Dessutom har den kylegenskaper som tål arktiskt klimat, säger Hans Jansson, styrelseordförande och delägare i EcoPar AB.

Störde oljebolagen
Företaget startade i slutet av 1990-talet, då under namnet Oroboros och 2003 fick man alltså patent för sitt drivmedel. Företaget hade då tre anställda och var en liten aktör som levererade syntetiskt drivmedel. Men företagets patent var uppenbarligen en nagel i ögat på de stora oljebolagen för 2004 valde branschorganisationen Svenska Petroleum Institutet (nuvarande Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet) att vända sig till Patentverket för att ogiltigförklara patentet. Bakom branschorganet står Lantmännen, Nynas, OKQ8, Preem, St1 Energy och Svenska Statoil AB. Deras motivering var att inte fanns något nytt med bränslet och att det inte skiljde sig tillräckligt från traditionella dieselbränslen. Vidare menade Svenska Petroleum Institutet att bränslet blivit allmänt känd innan Orobosos sökt patent genom att det hade testats samt att produkten saknade tillräcklig innovationshöjd. 2007 kom besked från Patentverket som tillbakavisade invändningarna. Svenska Petroleum Institutet överklagade då direkt till Patentbesvärsrätten. Först i november 2011 kom besked från Patentbesvärsrätten som även de gick på EcoPar ABs linje.
– Det var oerhört glädjande. Vi skulle ha firat i champagne, men det blev cider. Det speglar mer vår ekonomiska verklighet, för vi har levt med pressade marginaler hela tiden, säger Hans Jansson och fortsätter:
– Vi har ägnat oändligt mycket tid åt patentfrågan sedan 2003. Tid, pengar och energi som vi istället kunnat lägga på konstruktiva saker. Vi har haft hjälp av en patentbyrå, för det här hade vi inte klarat på egen hand. Hur mycket pengar patentstriden har kostat oss har vi inte ens räknat efter.

Tog ny vändning
Hans Jansson har varit med på hela resan. Det var han och civilingenjören Andreas Eklund som startade bolaget och det är Andreas Eklund som har utvecklat bränslet genom sitt molekylarbete. Tankarna var från början att bygga anläggningar för att göra syntetdiesel av biogas, men det blev en annan vändning. Företaget bytte namn till Ecopar AB och den tidigare vd:n slutade. Patentet och verksamheten togs över av Ecopar AB och inriktningen blev istället att tillverka bränslet av naturgas.
– Biogaskällorna är än så länge för små, men rent tekniskt är det samma princip. Vi vill i dagsläget använda naturgas som facklas bort, vilket sker i bland annat Sibirien, Mellanöstern och Afrika. Enligt Världsbanken brinner det årligen upp 150 miljoner ton naturgas till ingen nytta. Det kan jämföras med att Sverige förbrukar 3-4 miljoner ton dieselbränslen varje år, säger Hans Jansson.

Felaktig skatt
Företaget säljer idag sitt bränsle till kommuner, till entreprenadfirmor och till reservkraftverk. Kunderna finns i Sverige, Norge, Danmark och Holland. Prismässigt ligger EcoPars drivmedel 20-30 procent över traditionell diesel.
Hans Jansson tar fram en liten flaska med en genomskinlig, luktfri vätska, vilket är ett prov på deras bränsle.
– Som du ser är det flytande. Trots det så räknas vårt bränsle som traditionell diesel, vilket har en högre skatt än bränsle från naturgas. Men enligt skattereglerna så kan inte naturgas vara flytande, så alltså måste det vara traditionell diesel. I Tyskland har vi fått många förfrågningar på vår produkt, men vi har stupat på att den blir för dyr på grund av dessa skatteregler, säger Hans Jansson och suckar.
EcoPars resa har varit långt ifrån spikrak och nu står man vid ett vägskäl menar Hans Jansson.
– Jag och Andreas trodde när vi startade att det skulle gå lätt att få ut vår produkt på marknaden, för vi tycker att den har så många bra kvaliteter – inte minst miljömässigt, men det var inte så lätt som vi trodde.

Vill växa
– Vår ambition nu är att växa och vidgas åt alla håll, men det krävs stora summor pengar. Vi pratar flera hundra miljoner, kanske någon miljard. Pengar som vi inte har, men vi ser ett intresse från flera investerare som vill satsa i vår produkt och i en ökad produktion. Vi har också en allt större efterfrågan på drivmedlet. För att växa krävs en stor organisation och en jätteinvestering. Visst kan vi fortsätta i nuvarande storlek från vårt kontor i utkanten av Göteborg, men det är inte vår plan eller vision, säger Hans Jansson.

Patent kräver resurser
Den närmaste tiden får utvisa vad som händer. Patentet banar väg för nya möjligheter.
– Med facit i hand kan vi konstatera att det är bra att vi har vårt patent, men det har gjort att vi levt på marginalen under väldigt många år. Är man ett litet företag är det nog i de flesta fall bättre att inte ansöka om patent utan istället skapa sig en marknad och se till att man blir först på den marknaden, då har man ett försprång. Visst, man riskerar att kopieras – det får man ta med i beräkningarna, men att ansöka om patent och kanske hamna i en patentstrid kräver resurser. Resurser som man oftast inte har som litet bolag. För oss har patentstriden tagit 7-8 år och det finns en risk att man har tvingats lägga ner innan domen faller. Det gäller att ta sig en rejäl funderare hur man vill spendera sin tid och sina pengar. Jag tror det är lätt att ha en övertro på patent, avslutar Hans Jansson.