Smite är en säker och trygg trehjuling som drivs med en snål bensinmotor, alternativt etanolmotor eller elmotor. Smite är också ett helheltskoncept som handlar om energieffektivitet, inte bara när man ska köra fordonet, utan också hur mycket energi och resurser som krävs för att tillverka fordonet.

Smite – cityfordon för stadspendlare

Det svenska innovationsbolaget Vehiconomics utvecklar ett koncept som kan bli något av en milstolpe i utvecklingen av framtida fordon. Det handlar om cityfordon för stads-pendlare – en snygg och säker trehjuling som drivs med en snål bensinmotor, alternativt etanolmotor eller elmotor.

CITYFORDONET, som har fått namn Smite, är avsedd för två personer som sitter i tandem. Smites konstruktion och låga vikt gör att den kan godkännas och lanseras antingen som motorcykel eller som EU-moped – beroende på maxhastigheten. I båda fallen får den framföras med B-körkort och utan hjälm.
Smite tillhör en kategori som brukar benämnas som ULV, ett ultralätt fordon, Ultra Light Vehicle. Att sänka vikten på ett fordon är det mest effektiva sättet att också sänka energiförbrukningen. Med en förbränningsmotor ska den kunna väga mellan 150-200 kg och dra mindre än två deciliter per mil i stadstrafik.
Vehiconomics fordonsplattform bygger på en kombination av nya material och metoder. Det handlar om energieffektivitet inte bara när man ska köra fordonet utan också vilken energi och resurser som krävs för att tillverka fordonet. Ytterst handlar det om att producera med mindre energi, med mindre aggressiva material och framställa produkter med längre livscykel och mindre miljöpåverkan.
Chassit ska gjutas i en lätt och krocktålig sandwichkomposit medan karossen formas av en tunn, okrossbar plast. Man kommer att härma Formel 1-bilarnas konstruktion med helgjuten monocoque och energiabsorberande zoner. Det ska desutom vara lätt att förse fordon med olika motorlösningar, en traditionell förbränningsmotor, alternativt en etanolmotor eller ren batteridrift med en elmotor utrustad med bränsleceller eller hybriddrivlinor.
Smite kommer också att finnas i ett fåtal standardversioner. Man kommer att kunna välja mellan ett brett utbud av tillbehör från GPS till packboxar, personifierat mönster på karossen till skräddarsydd inredning.
Topphastigheten beräknas till 90 kilometer i timmen. Priset för Smite kommer att ligga runt 50 000 kronor för en bensinvariant och kanske 70 000-80 000 kronor för en batterimodell.

Bilbranschen
– Inom vår projektgrupp har vi funderat en hel del på varför man bygger fordon som man gör. Varför använder man inte den beprövade tekniken som redan finns när man bygger exempelvis flygplan, säger Håkan Lutz, VD för Vehiconomics och fortsätter:
– Bilbranschen är hårt konkurrensutsatt och har en dålig lönsamhet. Branschen brottas med bl a föråldrade produktionsmetoder och långa omställningstider. Ta till exempel bilkarosser i plåt. Plåten ska pressas med specialverktyg, rostskyddsbehandlas och billackas – en i hög grad miljöovänlig tillverkningsprocess.
En av anledningarna till dagens kris, menar man på Vehiconomics, är att utvecklingen, med undantag för lite elektronik, sedan 1950 i stort sett har stått stilla.
Moderna bilar är dyra, de är inte heller optimerade för stadskörning, de är smutsiga och kräver specialistkompetens för att kunna servas.
Den senaste skandalen som tex fått Toyota att återkalla runt åtta miljoner bilar på grund av att gaspedalen hänger sig och bilarna skenar, visar också att även en stor och framgångsrik biltillverkare har svårt att hantera komplexiteten i de egna bilarna.
Säkerhetstänkande drivs in absurdum. Man förlänger krockzonen, stoppar in mera material som ska skydda, sätter in krockkuddar här och där. Då får man ett kanske 200 kilo tyngre fordon.
– Resultatet blir fordon som är väldigt säkra för dem som sitter i bilen. Problemet är att då måste alla fordon också vara större och tyngre. Vi har fått en situation där 1,5 - 2 tons tunga projektiler färdas på våra vägar. De behöver mycket effekt för att kunna framföras, de behöver otroligt mycket energi vid tillverkningen och om de eventuellt krockar med något annat som inte är lika bastant så bli det en katastrof. En modern bil är optimerad för att föras fram på motorvägen med hastigheter runt 150-160 km/tim, vilket i sig är en mycket ovanlig trafiksituation, säger Håkan Lutz och konstaterar vidare.
– Det är något som är galet när man tillverkar tunga fordon som är optimerade för höga hastigheter, som klarar transportsträckor på flera hundra kilometrar och som rymmer mellan 5-6 personer – medan statistiken visar att det vanligaste behovet är förflyttning av 1,2 personer i max 50 km/tim på ett avstånd som i genomsnitt är mindre än 16 km.

Bensin eller batteri?
Det här beror lite på vilken marknad och horisont man pratar om. På vissa marknader är el billigt, lättillgängligt och man kan ladda ett batteri under dygnets alla timmar. På andra marknader, t ex i innerstaden i Paris, är sannolikheten än så länge liten för att kunna ladda elfordon på ett vettigt sätt.
– Sverige ser vi som en liten testmarknad. Vi tror att storstäderna något längre söderut är mera intressanta för oss – ur klimat-, pris- och trafiksituationshänseende, säger Håkan Lutz.
– Våra kunder är den urbana generationen som är en modemedveten krets. Det finns egentligen ingen bra anledning för någon att åka runt i ett stort och tungt fordon i stadstrafiken som byggs av stål och kräver mycket energi för att accelereras, tillägger han.
Det här innebär att det energieffektiva Smite konceptet – för två personer och en spikhastighet på 90 km/tim vid t ex tillfartsleden – teoretiskt skulle kunna ta hand om 80-90 procent av alla transporter i storstäder och tätorter.

Utveckling mellan stolarna
– Hittills har vi finansierat det mesta själva. Smite-projektet har fått ett villkorslån för teknikverifieringen av Energimyndigheten som bedömde att Smite-projektet är intressant ur ett energibesparande perspektiv. Men för att kunna komma vidare och ta fram prototyper behöver vi mer kapital, förklarar Håkan Lutz.
– Ett problem vi stötte på är att många har svårt att engagera sig i ett projekt där patenteringsgraden är liten och innovationshöjden ganska begränsad. Smile handlar inte om en ny substans eller en teknisk detalj – som de existerande innovationssystemen brukar stödja.
– Vi möts ofta av attityden att det här är intressant – kan det patenteras och säljas till ett stort företag? Själva är vi inte intresserade av en sådan lösning. Andra tycker att vi är alldeles för kommersiella eller att vi är för långt från marknaden. Det finns också de som inte vill engagera sig i fordonsindustrin överhuvudtaget för att den industrigrenen inte går bra. Detta gör att vi har hamnat lite mellan stolarna, konstaterar Håkan Lutz, som dock långt ifrån har gett upp.
– För tillfället testkör vi Smiteprototyper. Och vi visade upp prototyper av den på energitinget på Älvsjömässan den 16-17 mars. Vi sliter också med att säkra medel för att ta projektet från prototyputveckling till serieproduktion.