Anders Rosén, har alltid haft ”möjlighetsradarn” påslagen. Det har resulterat i ett 20-tal innovationer av typen ”smart technology”, varav flera blivit kommersiella framgångar.

Med stort hjärta för innovation och entreprenörskap

Anders Rosén är kanske mest känd som pappa till Snilleblixtarna. Mindre känd är hans ”karriär” som uppfinnare varav ett flertal produktidéer blivit storsäljare. Detta under devisen ”från idé till färdig faktura på ett år”.
Numera bor och verkar Anders Rosén på Cypern. Detta som ”politisk flykting”, som han uttrycker saken.
– Belöningssystemet för att utveckla uppfinningar eller vara framgångsrik entreprenör är inte tillräckligt bra i Sverige. Och jag vill inte vara någon ”statstjänare”, d v s inte jobba för den stat som motarbetar individen, förklarar han. Därför bor jag på Cypern idag.

Att Anders Rosén är en person med synpunkter på det svenska innovations- och entreprenörsklimatet går inte att ta miste på. Det är inte heller något han hymlar om eller ber om ursäkt för.
– Jag är gymnaiseingenjör och sedermera vidareutbildad löntagare(!) på högskolenivå som civilekonom och dataingenjör, säger han utan omsvep.
Men att han skulle bli uppfinnare och entreprenör var långtifrån givet. Istället låg en karriär inom storindustrin närmre till hands. Detta eftersom han innehade en hög position på Skaraplast, som då ingick i
Perstorp-koncernen.
Men 1981 hade han börjat utveckla sin första uppfinning, All-vac, en grovdammsugare för bland annat aska. All-vac blev en kommersiell framgång som gav honom mersmak och i efterhand plagierats ett otal gånger bland annat under namnet ”Grovis”.
– När jag meddelade att jag istället för att fortsätta tänkte satsa på en karriär som innovatör och entreprenör, var det flera som undrade varför jag skulle utsätta mig för en sådan risk! De förstod inte glädjen i att skapa och åstadkomma någonting.

Ett år från idé till faktura
All-vac har sedan följts av ytterligare ett 20-tal olika produktinnovationer, varav flertalet blivit kommersiella framgångar. Något som skett enligt devisen ”från idé till faktura på ett år”. Eller som Anders Rosén själv uttrycker affärsmodellen: max 200, max ett år, 9-3, 50-50 och ha kul!
– Max 200 är antalet fakturor. Max ett år är tiden från idé till färdig kommersiell produkt. 9-3 är fördelningen mellan arbetet och annan verksamhet. Det krävs för att hämta energi och få inspiration. Annars skulle jag arbetat ihjäl mig. 50-50 är att ha 50 procent ledig tid för att få tid att fånga nya möjligheter och idéer. Och så ska man ha kul för att resultatet ska bli bra, förklarar han.
Metoden låter lätt men samtidigt har Anders Rosén alltid varit noga med att ta reda på marknaden för sin produkt och/eller vad slutkundens behov varit. På så sätt har han många gånger även fått tips och förslag på lämpliga partners/återförsäljare.
– Det är en metod som har fungerat utmärkt, säger han.

”Möjlighetsradar"
Uppslag till sina produktuppfinningar på temat ”smart technology” har han ofta fångat i flykten. Något som krävt ett öppet sinnelag och ständigt påslagen ”möjlighetsradar”!
Jack-pad är ett utmärkt exempel på det. En idé som Anders Rosén utvecklade efter att han lyft sin egen bil med den konventionellna domkraften som följde med bilen. Resultatet blev en bubbla i golvet så att förarstolen lyfte sig. Vid förfrågan hos bland annat Bilprovningen, bilverkstäder etc, insåg han att problemet var stort.
Jack-pad togs fram i formspruten polyuretan, PUR, en teknik och material som han arbetat med hos Skaraplast. Fördelen med PUR är att den formar sig – i detta fall efter karossen – så att trycket fördelas jämnt över ytan, för att efteråt återta sin ursprungliga form.
– Både i Sverige och internationellt blev Jack-pad snabbt en stor framgång. Sedan dess har jag utvecklat många olika lyftblock av olika storlek. Och i dag är Japan den största marknaden och Toyota min största kund.

Mister Nobel…
I juli 1984 råkade Anders Rosén av en tillfällighet åhöra ett samtal mellan två amerikaner på en bar i New York. De diskuterade problem med kylcontainers. Exempelvis att de tog upp fukt, var dåligt isolerade och att reparationskostnaderna var höga.
– Min ”möjlighetsradar” slog till, skrattar Anders. Jag presenterade mig därför med ”Hello I am from Sweden and work as a businessinnovator… you know Nobel”. Jag fick då till svar: ”Nice meeting you mister Nobel…” Sedan var kontakten öppnad.
Av samtalet som sedan följde framgick det klart för Anders att potentialen för en kylcontainer av rätt kvalitet och rätt pris var väldigt stor. Problemet var bara att han själv inte kunde någonting om containers överhuvudtaget.
– Skummad PUR som jag använt många gånger tidigare skulle inte hålla måttet insåg jag. Men via en artikel i en tidning fick jag se hur en slalomskida var uppbyggd av laminat. Det vore kanske något tänkte jag…
Via SAAB, en professor på KTH samt en båtgranne fick han sedan reda på att Rockwool precis lanserat en ny polystyren med namn Ecoprim från Dow Chemical som visade sig fungera.
En annan granne tipsade honom sedan om Jan Hellström, inspektör i Göteborgs hamn, med containers som specialitet. Han visade sig dessutom vara en fantastisk entreprenör. Tycke uppstod. Därmed var grunden till kylcontainerföretaget lagd.

Tillverkning i Uddevalla
Hösten 1984 drabbade krisen Uddevalla. Då tvingades Volvos enhet – som etablerats med statligt stöd efter varvets nedläggning – att slå igen.
Men för Anders Rosén innebar krisen en möjlighet. För plötsligt fanns både lokaler och duktigt produktionsfolk ledigt.
En träff med det kommunala investeringsbolaget Uddevalla Invest, UI, bokades. Men mötet slutade i antiklimax då UI:s ordförande somnade mitt under presentationen.
– När han vaknade undrade han om vi fortfarande pratade om kylcontainers! Då insåg vi att det inte var värt att fortsätta samtalet, säger Anders Rosén.
Någon fabrik för tillverkning av kylcontainers blev det av förklarliga skäl inte i Uddevalla det året! Men två år senare, 1986, stod fabriken i Uddevalla ändå färdig. Investorerna i projektet var då inte Uddevalla Invest utan främst kapitalstarka stockholmare som Anders Rosén träffat på en fem år försenad bröllopsresa i egenskap av kapten ombord på en större segelbåt i Västindien!
– Jag hade förstås prospekten med på båten som jag delade ut. Och det var inte svårt att övertala dem att investera i projektet.

Fabrik i USA
Mellan 1986 och 1990 rullade sedan tillverkningen av kylcontiners på i Uddevalla. 85 anställda tillverkade ca 1000 stycken per år varav samtliga exporterades. Men 1991 fick man oväntad konkurrens från det statliga sydkoreanska bolaget Hyundai.
– De skulle bara in på marknaden för containers och med statliga subventioner fullkomligt krossade de konkurrensen genom att sänka prisnivån med 40 procent. Då hade vi inget att sätta emot. Inte minst eftersom kostnaderna på materialsidan i Sverige även gått upp ordentligt, berättar Anders Rosén.
Men parallellt med nedläggningen i Sverige hade en ny fabrik tillsammans med en amerikansk partner börjat byggas i USA, där kostnadsläget då fortfarande var bättre än i Sverige.
– Det var rena drömmen. När vi skulle bygga berättade vi vad vi önskade oss och fick precis vad vi sökte. Att entreprenörer är hjältar i USA märktes tydligt och det var något helt annat än den behandling vi fått hemma i Uddevalla 1984.

Stoppblock – en möjlighet!
Ytterligare ett annat exempel på en idé som Anders Rosén fångat i flykten och som blivit en kommersiell framgång är stoppblock som läggs under flygplanets hjul. Upprinnelsen till stoppblocket kom i samband med en resa från USA vid juletid 1991, där han såg hur besvärligt markpersonalen hade det – då slog ”möjlighetesradarn” till igen!
– Jag insåg direkt att det var en möjlighet och eftersom jag hade lite tid på mig kontaktade jag flygplatschefen och fick tillstånd att prata med ”rampgubbarna” på ”plattan”, berättar han.
De bekräftade vad Anders iakttagit: att blocken var klumpiga, tunga och svåra att arbeta med. Dessutom syntes de dåligt, varför de inte sällan glömdes bort och flygplanen oönskat körde över dem. Luftfartsverkets personal på Landvetter, vilka han tog kontakt med då han kommit hem, konfirmerade också problemen.
På bara drygt två månader utvecklade han sedan en första prototyp. Istället för 8-10 kilo vägde ”Rosenblocket” bara cirka 2 kilo.
– Mina block har även ett genomgående rör och reflex så att de ska vara lätta att använda och upptäcka. Dessutom har de ett isgrepp som gör att man kan hantera dem även om det är såphalt på vintern.
– Blocken säljer fortfarande bra. Och så sent som i höstas fick vi en order på 600 stoppblock till Norge, berättar han.

Sociala uppfinningar viktiga
Om det är produktuppfinningarna som Anders Rosén levt på, så är det å andra sidan hans sociala uppfinningar som gjort honom offentligt känd i Sverige, t ex Snilleblixtarna, Miniföretagarna, Drivhuset i Göteborg, Open Viking Network och Entreprenörsdagen med flera liknande arrangemang. Dessutom är han också pappa till ett nytt sätt att svinga en golfklubba som kallas Rosenswing (som ses på bilderna 12) men det är en helt annan historia.
– Sociala uppfinningar är viktiga, säger Anders Rosén. Politiker borde vara mera lyhörda för innovatörer och entreprenörers idéer för tillväxt och välstånd. Av det enkla skälet att dessa kategorier är grundbulten i en nations välstånd. Sven Winqvist är ett lysande exempel på detta, SKF:s skapare och även indirekt Volvos. Hur många årsmiljoner arbetstillfällen har inte han skapat?, säger Anders Rosén.
– I Sverige var vi väldigt framgångsrika innovatörer och entreprenörer under slutet av 1800- och början av 1900-talet. Sedan tog staten över allt mer och trodde att det var möjligt att på byråkratisk väg administrera fram nya innovationer och företag. Men det var i det ögonblicket som drivkraften gick förlorad och byråkraterna tog över.

Innovationspolitik MED individperspektiv
Att en idé aldrig kollektivt kan framställas utan alltid är en idé från en enskild individ, är viktigt att inse menar Anders Rosén också. Därför måste det alltid finnas ett individperspektiv när det gäller innovationspolitik.
– Ett företagande som är bra för samhället bygger på att människor har idéer, visioner som de vill förverkliga därför att belöningen är tillräckligt stor för att våga ta ”snedsprånget”. Och de förutsättningarna har inte funnits på länge i Sverige, säger han.
– Det beror på att Sverige är överskattat och överbeskattat som entreprenörsnation. En framgångsrik entreprenör/innovatör betalar cirka 70-75 procent i skatt totalt. Detta är åt skogen om man vill stimulera fram nya växande företag. Men det är toppen om man vill att företagare skall lämna landet!
– Istället måste vi arbeta för att en mera entreprenöriell kultur utvecklas i Sverige där människor får en möjlighet att växa. Det är det som varit mitt mål när jag engagerat mig för olika sociala innovationer, tillägger han.

OVN och Snilleblixtarna
Open Viking Network, OVN och Snilleblixtarna är inte bara de båda första utan även två mycket intressanta sociala innovationer som Anders Rosén skapat.
OVN startade t ex med en föreläsning i Munkedal på temat ”I huvudet på en entreprenör”, då svenska folket precis genomlidit 500-procentig ränta 1992, där ett 50-tal företagare mött upp.
OVN-mötena kom att utmärkas av att företagare, uppfinnare och andra kreativa människor träffades och utbytte idéer och kunskaper med varandra. På så vis skapades snabbt ett nätverk, där Anders roll var korsbefruktarens och väckelsepredikantens.
OVN-mötena blev omtalade och antalet deltagare ökade därför för varje möte. På det tredje mötet 1993 var det t ex närmare 170 st med bland annat dataentreprenören Bert-Inge Hogsved och Gert Eklund, Bingolotto, som deltagare. Då höll man fortfarande till i Munkedal. Senare blev det möten i Varberg och även på andra håll.
– OVN-mötena var en stor succé. Till och med Carl Bildt kom på ett möte. Och i den kreativa myllan fanns alla möjliga människor med fantastiska idéer, säger Anders Rosén.

Förändring underifrån
Liksom OVN-mötena var alltså Snilleblixtarna ett initiativ för att skapa en kreativare och mer entreprenöriell kultur.
– Det är bara underifrån man långsiktigt kan förändra ett samhälle. Jag var därför övertygad – då liksom nu i dag – att det måste ske via barnen och skolan.
Egentligen borde därför alla barn få chansen att vara en snilleblixt, menar han.
– Kreativa processer, som t ex Snilleblixtarna, stärker barns självtillit. Och som uppfinnare/entreprenör är självtillit en grundbult, utan den vågar man inte utmana med nya idéer och ett annorlunda tänkande. Tillit är en bristvara i Sverige, slår Anders Rosén fast.

Exportsuccé
Snilleblixtarna är numera inte bara etablerade nationellt med egen riksfinal som genomförs vartannat år, utan har även blivit en framgång internationellt och exporterats till åtta länder. Officiellt inleddes dock ”segertåget” 1991 med Äggfallet* i Kristinedalsskolan i Stenungsund.
– Egentligen började det redan 1988 då jag erbjöd mig att komma till min dotters skola och berätta vad en uppfinnare kan hitta på.
Speciellt var det då två idéer som fick Anders Rosén att inse barns otroliga medfödda idéförmåga.
Dels var det en flicka vars hamster dött, men som ”glömt kvar sina saker”: nötterna, hjulet med mera. Hon ämnade skicka i väg en raket till hamsterhimlen med allt som var kvar och som hamstern måste ha!
Men det var också sjuårige Filip, en liten blyg kille, med blicken klistrad vid fötterna framme på scenen, som berättade om sin mamma som med dammsugaren slukat den viktigaste biten till hans legokran och därför gjort den obrukbar! Ett problem alla elever, lärare och föräldrar på träffen kände igen.
”Vad gjorde du då?” Frågade Anders Rosén Filip, som svarade. ”Jag gick till mammas klädkammare och tog hennes nätstrumpor och drog över munstycket som ett filter. Då gick dammet genom men legobitarna blev kvar!”
– Det väckte jubel och applåder. Då vågade Filip titta upp och le. För mig var det en metafor, berättar Anders och tillägger.
– När jag skulle lämna skolan kom Filip efter mig och sa ”Uppfinnaren ska du med till bespisningen…”. Självklart tänkte jag, Filip bjuder mig på affärslunch. Sen åt vi fiskpinnar och mos och så frågade han mig ”om man som uppfinnare måste vara nyfiken och plocka isär saker ”. Ja, som uppfinnare måste man vara väldigt nyfiken, sa jag!

Gav Filip självtillit
Ett par veckor senare ringde Filips mamma (FM) till Anders Rosén (AR). Varvid ungefär följande dialog utspelade sig.
FM: ”Jag får tacka dig du. Filip är som en tordyvel. Han har sån energi och glädje. Förra veckan plockade han isär brödrosten. Och nu ska han ta ”plingarn” i micron”!
AR: ”Jaså, då får jag väl betala den då…!
FM: ”Nej, nej jag är väldigt tacksam att du träffade Filip. Det har gett honom tillit.”
AR: ”Jo, jag märkte att något hände…”.
FM: ”Du ska veta att han var mobbad för att han är så kreativ och annorlunda, men fann inte sin plats där i skolan. Nu är han inte mobbad och vi behöver inte följa honom till skolan längre.”
– Det var en insikt och plötsligt började jag se samband som jag inte sett förut och fundera på vad jag kunde göra för att lyfta den här frågan till ett annat plan.

Snilleblixtar kan tänka själva!
Ytterligare en insikt fick Anders Rosén 1991 i samband med det första Äggfallet*. Denna levererades av försteklassaren Emil.
– Jag hade bestämt att Äggfallet bara var för femteklassare, men Emil, som var försteklassare, ville också vara med, för han hade också hittat på en idé. Han skulle släppa en höna! Även om idén inte tog hänsyn till djurskyddet var den glasklar. Man måste börja tidigt, påpekar Anders Rosén.
Tredje insikten kom något halvår efter att första Snilleblixtmässan genomförts på allvar 1993. Då hade ”lilla Marie” mitt under normal katederlektion plötsligt rest sig upp och sagt ”Fröken jag är Snilleblixt och jag kan tänka själv.”
– Då insåg jag verkligen sprängkraften hos Snilleblixtarna, säger Anders Rosén.
Demokratiskt projekt
Arbetet med sina egna uppfinningar liksom alla de sociala innovationer Anders Rosén sysslat med har fått honom att inse att innovation och entreprenörskap i högsta grad inte bara är en fråga om företagande och välstånd, utan ytterst en fråga om demokrati.
– När jag var i USA och Washington hösten 2007 och presenterade Snilleblixtarna, det vill säga ”Flashes of Genius”, så satte jag det i kontext av demokrati. Ett bra entreprenörs-klimat gynnar demokratin och motverkar byrå- och myndikrati och andra politiska avarter. Vi borde därför skapa ett World democratic and entrepreneur forum, som inte bara handlar om ekonomi, utan även om den kultur i vilken fruktbara idéer gror, ger tillväxt och leder till ett bra samhälle, säger Anders Rosén.
Ett steg på den här vägen har han också tagit sedan han bosatte sig på Cypern för ett par år sedan. Härifrån driver han också ett litet Snilleblixtprojekt i syfte att slå broar mellan norr och söder. Ett Cypern som sedan 1974 är delat av en konflikt mellan turk- och grekcyprioter. Parallellt lobbar han för att starta ett renodlat entreprenörsuniversitet som enbart ska syssla med tre saker Business entrepreneurship, Social entrepreneurship och Innovations.
– Det är tre saker som är så viktiga för ett samhälles utveckling,påpekar Anders Rosén, en obotlig optimist som funnit sig väl till rätta på medelhavsön, där han alltså valt att nästan ”söka politisk asyl”!
– Cypern är ett internationellt samhälle utan personnummer med en jädra företagsamhet och 1/6 av brottsligheten jämfört med Sverige. Det är rena paradiset, förklarar han och slänger slutligen ut en brandfackla.
– Om man tittar framåt så skulle jag hoppas att det startades ett verkligt småföretagarparti i Sverige. Ett parti som får människor att växa. För det är bara om människor växer som en nation kan växa!
Mer info: E-post: roseninnovation@cytanet.com.cy
Fotnot: *Äggfallet innebar att eleverna skulle utveckla en konstruktion som klarade av att skydda ett icke hårdkokt ägg som släpptes från 25 meters höjd utan att gå sönder.