Kaj Mickos har ritat upp skissen över sin “innovationsfabrik”: i öppningen till vänster förs råvaran, uppfinnaren, in, i öppningen i botten trillar avfallet, idéerna som inte bar, ut och i öppningen till höger släpps de färdigprocessade idéerna ut på marknaden, nu som produkter och teknologier.

Nu ska Kaj Mickos starta innovationsfabriker

Kaj Mickos, 64, är uppfinnare, mentor och innovationsrådgivare med Almi Företagspartner i Stockholm som bas. Under sin livsgärning i uppfinnarsverige har han blivit en legend. Tusentals uppfinnare och innovatörer har passerat hans rådgivar- och mentorskap och många av dem har med hans lärdomar som flytväst funnit platser på marknaden och kommersialiserat sina produkter och teknologier.
Själv har denne finlandsvensk, som verkat i Sverige under hela sitt aktiva yrkesliv, en gedigen egen uppfinnarbakgrund. Han har skapat ett 30-tal patent och startat 11 företag. Hans mest kända uppfinningar är en torkprocess för organiska restprodukter där avfall blir råvaror, exempelvis djurfoder, samt en brunnsöverbyggnad.
– Torkprocessen används bl a på u-båtar världen över och när jag är ute och bilar i Europa ser jag brunnsöverbyggnaden överallt. Det gör mig faktiskt ganska stolt!

inget självklart val
För några år sedan utsågs han till adjungerad professor vid Mälardalens högskola där han leder 20 poängs-kurser i innovationsteknik. Han ställer höga krav på studenterna.
– Ingen får VG som inte fått ut sin innovation på marknaden under kursens gång!
Men valet, att bli uppfinnare och innovatör, var inte självklart. Kaj Mickos utbildade sig först till beteendevetare vid Stockholms universitet och sedan till silversmed på Konstfack. För att bli byggare...
– Beteendevetare är knappast något yrke, det är snarare en kunskapsgrund att luta sig mot, att ha med sig i livets bagage. Att vara silversmed var tufft ekonomiskt så för att kunna försörja mig gick jag gick in i byggbranschen.

Byggandet startskottet
Byggandet blev startskottet på karriären som uppfinnare och innovatör.
– Jag upptäckte att saker och ting kunde förändras och förbättras i byggprocessen och började uppfinna.
Nu har Kaj Mickos tänkt nytt och gjort nytt i fyra decennier. Han har 40 års erfarenhet som uppfinnare, innovationsrådgivare och marknadsplacerare. Och han har alltså redan under sin livstid hunnit bli en legend - inte minst för att han är en så engagerande och fångande talare och beskrivare och inte minst för att hans studenters och adepters idéer blir produkter och teknologier som kommer ut på marknaden i något som måste vara rekordstor omfattning.
Kaj Mickos grundtes är att allt är möjligt och att allt kan bli något. I det till synes ointressanta kan ett korn finnas som under rätt process och mognad kan bli till en guldklimp.
– Det är därför chansen till utveckling måste ges, säger han. Möjligheten att lyckas måste finnas. Ingen får avfärdas, alla ska ha rätt att få sina idéer prövade.

”Skickades ut i öknen”
Han såg hur uppfinnarna ”skickades ut i öknen” av oförstående omgivningar. Ingen eller få kunde – eller ville – lotsa en idégivare fram till en fruktgivande marknadsposition. I början på 90-talet bestämde han sig för att göra något åt det och satte igång att skissa fram en modell, en formel och ett system, för hur idéer skulle kunna processas till produkter och teknologier färdiga för marknaden

”Innovationsfabriken”
Idag, 15 år senare, har hans modell blivit en ”fabrik” som producerar uppfinningar.
– Man stoppar in råvaran, uppfinnaren, i fabrikens ena ände och ur den andra kommer marknadsfärdiga produkter...
De som hört – och sett – honom föreläsa har fått en ritning över ”fabriken” presenterad för sig på vita tavlan. Systemet för hur en idé processas till ett färdigt resultat skissas upp under berättelsens gång. Det startar med en virvelvind in – Input - i fabriksbyggnadens ena hörn och slutar med en virvelvind ut – Output – i motsatt hörn. Mellan hörnen har råvaran förädlats.
I Kaj Mickos system välkomnas alla och på det sättet bildas redan från början en bredd.
– Det är i bredden som spetsen finns så det är inget ologiskt med detta.
”Fabrikens” hjärta kan liknas vid en fleroperationsmaskin med omkring 300 verktyg. Dessa verktyg – som utgörs av experter och kunskaper som finns i ett nätverk av människor med skilda kompetenser – bedömer, utvecklar och förädlar uppfinnarens idé på ett optimalt sätt. Uppfinnaren är själv verkmästare och byggledare som ser till att processen fullföljs.
– Vi ställer produktionsverktygen till förfogande, men det är uppfinnaren som har ansvaret för att de utnyttjas.
Det första verktyg som sätts in kan vara en nyhetsgranskare som kontrollerar om en liknande lösning finns patenterad någonstans i världen och slutverktyget kan vara en licenstagare som ser till att produkten kommer ut på marknaden.
Däremellan har en rad andra resurspersoner utnyttjats så att idén har förvandlats till en uppfinning, uppfinningen till ett patent, patentet till en produkt och produkten till en handelsvara.

Floppar blir till ny ”råvara”
Även i ”innovationsfabriken” blir det floppar, idéer matas in som inte bär. Därför lägger Kaj Mickos även till en avfallsutgång på sin skiss. Men av detta avfall blir det ofta – precis som i fallet med hans egen torkprocessuppfinning – ny råvara.
– Uppfinnaren som misslyckats kommer väldigt ofta tillbaka med en ny idé och den här gången bättre förberedd och hårdare motiverad och som regel går han i mål denna andra gång!
Och även den som lyckats redan första gången kommer som regel tillbaka fler gånger.

Välfungerande metod
– Vi skapar inte bara nya produkter med systemet, utan även återfallsinnovatörer, och sådana går det inte att få för många av i den konkurrensutsatthet som Sverige befinner sig i.
Metoden fungerar sällsynt väl. Så väl att en idé på 72 timmar kan utvecklas till en marknadsmogen produkt. För några månader sedan genomförde Kaj Mickos i samarbete med Regionförbundet Sörmland, Sörmlands Sparbank, Patentverket samt företag, entreprenörer och konsulter inom olika områden ett ”72 hour race” där målet var att på tre dygn – 72 timmar – förädla idéer till marknadsfärdiga produkter. Resultat: efter 72 svettiga timmar var sju nya produkter patentsökta och tre av dem sålda till licenstagare!
– Och det var på riktigt, ingen fejk, förklarar Kaj Mickos.
Nästa år blir Kaj Mickos 65 – men inte pensionär, för det blir han aldrig. Istället för att mata fåglarna vid strandkanten ska han starta ”innovationsfabriker” runt om i landet och genomföra många ”72 hours race”.