I mer än 50 år har Odd Hjelm arbetat med att uppfinna och utveckla olika produkter och processer. Något som lett till många kommersiella framgångar och en imponerande “meritlista“ som resulterat i produkter med miljard-omsättning.
Hans historia är intressant och omfattar en stor produktion. Och än idag vid 72 års ålder är han i “aktiv tjänst“ som anställd uppfinnarkonsult vid örkelljungaföretaget Konstruktionsbakelit, där en av hans senaste uppfinningar är en värmegenerator som bilindustrin nu visar stort intresse för.

Att få med allt som Odd Hjelm gjort låter sig inte göras i en artikel utan för det skulle det krävas en bok. Hans “portfölj“ innehåller nämligen en bra bit över 100 patent, från små enkla konstruktioner till mera komplicerade innovationer.
Det är också viktigt att ta upp och berätta en historia som Odd Hjelms; om uppfinningarna, förutsättningarna och hur de kom till varav många lett till kommersiella framgångar. Något som dock inte skett utan varken hårt arbete och eller motgångar.
Och framgångarna till trots ser han sig hellre som arbetsskapare än som uppfinnare.
– Mina innovationer har skapat många arbetstillfällen men inte så stor förmögenhet påpekar han på sitt lågmälda sätt.
Odd Hjelm föddes i Norge 1932, i skuggan av Kreugerkraschen och den allmänna depressionen som då rådde.
– Far var sotarmästare och eftersom det var ont om jobb i Sverige på 1920-talet tvingades familjen flytta till Norge, berättar han.
Tillbaka till Sverige kom familjen Hjelm dock precis innan andra världskriget bröt ut, 1939.
Efter åttaårig grundskola började han sin yrkesverksamma bana vid verkstadsföretaget Kampenhof i Uddevalla. Och här trivdes den unge Odd som fisken i vattnet.
– Det var roligt och här fick jag lära mig grunderna i mekanisk teknologi. Hur olika skruvgängor, kugghjul och kuggar såg ut och fungerade. Delar som mekaniska produkter var uppbyggda av.
Vid fabriken fanns vid den här tidpunkten också ett antal engelska konstruktörer “som såg något i grabben“, som Odd uttrycker det, och därför mer eller mindre “adopterade“ honom.
– För dem var jag en allt-i-allo. Jag fick göra olika kluriga saker när det strulade till sig, t ex en skruv böjd som en båge för att kunna justera remspänningen till en motor som satt knepigt till i en maskin.

Intresset för det mekaniska gjorde också att han parallellt med arbetet via brevkurser började läsa till ingenjör hos NKI.
Sin egen uppfinnarbana startade han annars med att bland annat utveckla en variant av den så kallade hajnyckeln.
– Denna visade jag för Bacho som svarade mig att de hade egna uppfinnare och inte tog emot några idéer utifrån, berättar Odd Hjelm, om kontakten med företaget som då låg bakom världssuccérna med JP Johanssons skiftnyckel och rörtång!

En annan uppfinning, som han utvecklade tillsammans med sin bror, var en ventilationslösning som tog bort odören direkt i toalettstolen.
– Den fungerade väldigt bra. Vi visade den också för VVS-företaget IDO som dock var negativa eftersom de menade att det redan fanns ventilation i de flesta badrum. Dock inte på rätt ställe påpekade vi!
Båda de här uppfinningarna kom sedan ut på marknaden. T ex kom ventilationslösningen med utsuget direkt i toastolen ut på marknaden bara några år efter att Odd och hans bror visat sin idé. För hajnyckeln dröjde det dock bortåt 45 år innan Bacho för bara några år sedan lanserade en motsvarande nyckel som Odd Hjelm visat upp. Och då som en världsnyhet!
– Om någon av dessa var mina/våra lösningar vet jag faktiskt inte. Och det är oväsentligt, säger han och tillägger:

– För det här var visserligen intressanta lösningar, men då brydde jag mig aldrig om att ta reda på om det fanns någon marknad för dem. Så det är inte konstigt att resultatet blev som det blev.
Men i takt med att hans kunskaper, förmåga och marknadsinsikt ökade, blev resultaten av hans uppfinnarmödor också bättre.
En uppfinning som t ex tillverkades i massupplaga och fortfarande används trots att allt fler verkstadsmaskiner numera är datorstyrda, var en ytfinhetslikare som gjorde det möjligt för konstruktörer och maskinoperatörer att “prata samma språk“.
– Ytfinhetslikaren var en tolk som innebar att man direkt med utgångspunkt från matningen i maskinen kunde åstadkomma rätt ytfinhet. Därmed kunde man undvika att göra onödigt kostsamma bearbetningar, vilket var av väsentlig betydelse där stora spånavskiljande bearbetningar gjordes.
En annan av hans uppfinningar, som kanske kan betecknas som ett större genombrott, var utvecklingen av den så kallade “Våtväggen“. Denna blev en stor kommersiell framgång och användes flitigt under byggnationen av miljonprogrammet på 1960- och början av 1970-talen.
– Bland annat är stora delar av Biskopsgården och Gårdsten i Göteborg och Hallunda i Stockholm byggt med det här systemet, berättar Odd Hjelm.
“Våtväggen“ var ett prefabricerat system som bestod av tre olika element. Detta underlättade och rationaliserade installationer av framför allt VVS och el.
– Fördelen med den här lösningen var att man kunde göra färdigt våningsplanen invändigt efterhand som väggar och tak kom på plats eftersom man kunde pumpa upp vatten till den höjd som man hade byggt färdigt. Då kunde man sätta på värme och våningen torkade ut snabbare. Förutom att det förenklade installationen kunde målare och andra hantverkare göra sitt arbete tidigare än annars. Därmed påskyndades hela bygget.
Runt den här systemidén, som resulterade i en mängd olika patent, byggdes företaget Bjäre Element AB. Det hade som mest 50 anställda innan det såldes vidare till andra byggentreprenörer som sedan “slukades“ av ännu större entreprenörer som PEAB och Skanska.
– Jag sålde dock ut min del i tid och lyckades därmed undvika byggbranschens krasch i början av 1970-talet. Ekonomiskt blev detta också en stor framgång. Men det roligaste var att vi med det här systemet lyckades sätta ett spår i byggbranschen, säger Odd.

Efter Våtväggen följde en del andra intressanta projekt. Bland annat var han med och skulle tillverka delar till en exklusiv svensktillverkad sportbil som efter den karismatiske initiativtagaren Ottmar Beckmann fick namnet OBC, som stod Ottmar Beckmann Cars.
Projektet väckte stor massmedial uppmärksamhet, men främst interna problem gjorde att det misslyckades. Kvar av det storstilade projektet blev därför slutligen bara ett huvudkontor och en stor hall för tillverkning och sammansättning av sportbilen i skånska Klippan.
Ett annat projekt som dock visade sig betydligt mer lyckosamt var utvecklingen av Muskeln.
Muskeln var en hanteringsrobot som gjorde det möjligt att lyfta och hantera tunga saker som skulle förflyttas.
Muskeln underlättade därmed arbetet på verkstadsgolvet, sparade många ryggar och minskade risken för arbetsplatsolyckor som t ex krosskador.
Det här projektet såldes så småningom till varvsföretaget Kockums i Malmö.
– När Kockums hade köpt idén bildade de dotterbolaget Kockums Automation kring den. Därefter tillverkades och såldes den i några tusen exemplar innan företaget självt såldes vidare.
Tilläggas kan att Muskeln fortfarande tillverkas i Olofström. Numera har konstruktionen dock förändrats så att Muskeln bland annat drivs hydruliskt istället för elektriskt.

När Odd Hjelm efter några mycket intressanta år lämnade det då krisdrabbade Kockums, valde han istället när chansen gavs, att med en kompanjon köpa in sig i verkstadsföretaget Segerströms i Ängelholm. Detta var ett företag där man framför allt tillverkade olika detaljer till cyklar.
Köpet gjordes tillsammns med det välkända örkelljungaföretaget Konstruktionsbakelit AB:s grundare och ägare Anders Månsson.
Samme Månsson lockade sedan över Odd Hjelm till sitt eget företag genom att lösa honom från kompanjonskapet i Segerströms något år senare. Konstruktionsbakelit har han sedan dess – mer än ett decennium – varit trogen och det är inget han säger sig ångra.
KB utgör i sig själv förstås ett imponerande stycke entreprenörs- och innovationshistoria. Ett företag som idag har 300 anställda och på årsbasis omsätter cirka 400 miljoner kronor.
Företagets grundare och tillika ägare, Anders Månsson, i dag 79 år, är fortfarande också mycket verksam i företaget.
– Med Konstruktionsbakelit har Anders Månsson verkligen skapat ett högteknologiskt plastföretag. Företaget tillverkar delar till mikrovågsugnar, pedalställ, hela airkonditionaggregat, instrumentbrädor med mera. Det här är detaljer som kräver ett avancerat plastkunnande för att det ska bli en bra slutprodukt, menar Odd Hjelm.
Hos KB har han fått fungera som en slags intern uppfinnarkonsult och ingått i tekniska rådet; en grupp som bestått av Anders Månsson, hans son Jan-Anders Månsson, professor i polymer- och kompositvetenskap i Lausanne i Schweiz och Odd Hjelm.
– Jag har arbetat väldigt självständigt och fått gripa in i många olika uppgifter i företaget. Det har handlat om alltifrån att utveckla nya produkter/uppfinningar till att ändra i processlinjer under löpande arbete, vilket krävt nytänkande och konstruktion av nya maskiner.

Ett av de mest spännade projekten hos KB handlar emellertid om utvecklingen av det airkonditionaggregat som KB tog fram för Saab. Ett aggregat som fordonstillverkaren Saab sedan har använt mellan 1992 och fram till bara för en kort tid sedan.
– Detta var det första stora konstruktörsuppdrag som jag utförde för KB:s räkning, förklarar Odd Hjelm.
Aggregatet har i stort sett inga skruvar eller andra fästelement, mer än det fåtalet som krävs för att man ska kunna byta stegmotorer, evaporator och värmeväxlare. Istället hålls det ihop och fixeras med snäppen i plast som knäpps ihop efterhand till det att aggregatet är färdigmonterat.
Det här aggregatet har KB årligen levererat i snitt i 200000 exemplar sedan 1992 till ett sammanlagt värde av 1,2 miljarder kronor. Dessutom utan en enda reklamation.
Arbetet med att montera aggregatet har också skapat drygt 50 årsarbeten i 12 år hos KB.
– Flera detaljer och sätt som vi utvecklade för att kunna producera det här aggregatet har vi sedan även haft nytta av i helt andra produktutvecklingssammanhang, tillägger han.
Ett annat projekt som även det är värt att nämna är sedelkasett till Bankomaten (för övrigt också den en stor svensk uppfinning).
– Vi påbörjade utvecklingen för några år sedan för det engelska företaget De La Rue. Det har sedan blivit ett stort projekt som också det omsätter väldigt mycket pengar, berättar Odd Hjelm.
Utmärkande drag för den här sedelkassetten är att den är väsentligt tystare, säkrare, snabbare och lättare än de som funnits på marknaden tidigare. Utmatningshastigheten är också mycket hög: 13 sedlar per sekund.
Den här uppfinningen återfinns idag i många länder runt om i världen. Bland annat i Sverige.

Men det är som sagt inte bara “stora objekt“ som Odd Hjelm har utvecklat hos KB. Ett exempel på det motsatta är en liten säkerhetsventil som togs fram för en läskedrycksautomat kallad Drinkmaker till ett företag med samma namn.
Försäljningen av den här maskinen, som mestadels skedde utanför Sverige, gick bra, men så började man få problem med att tryckbehållaren exploderade varvid flera personer fick skador till följd av plasten som splittrades i små bitar.
Skälet var att kolsyretuben löste ut varpå kolsyresnön som då bildades blockerade den ursprungliga säkerhetsventilen.
– Man hittade ingen lösning på problemet. De allra billigaste sprängblecken med kolmembran kostade 80 kronor styck och skulle ha förstört hela projektets ekonomi. Man hade därför starka planer på att lägga ner hela tillverkningen och försäljningen eftersom produkten ansågs alltför farlig.
Men istället för att lägga ner projektet lyckades Odd Hjelm utveckla en enkel sprängbar plastplugg (se bild här in till) som löste ut på ett snabbt och kontrollerat sätt när trycket nådde farliga nivåer.
– Den här sprängpluggen kostade bara 60 öre per styck, var billigare än den tidigare säkerhetsventilen, och räddade hela projektet, förklarar han.
Det är alltså en diger produktion som Odd Hjelm hunnit åstadkomma under sina drygt 50 år som uppfinnare och produktutvecklare.
– Jag har haft den enorma turen att arbeta med trevliga och kunniga kollegor och själv besuttit en kompetens som alltid har efterfrågats. Jobbet har också varit min hobby. Och bättre än så kan man inte ha det.
En oundviklig fråga är förstås vad han anser om situationen för uppfinnare i dag jämfört med när han själv började?
– Industrin i dag vill ha snabba resultat. Varje investerad krona ska helst vara tillbaka så fort som möjligt. Då finns det inget utrymme för långa utvecklingstider. Ska man som uppfinnare komma med en produkt till ett företag måste den därför i princip vara produktionsfärdig. Så var det inte riktigt förr. Då kunde man ofta få hjälp av företaget att utveckla idén till en färdig produkt. Det är den stora förändringen som jag ser har skett.

Är det på gott eller på ont?
– Jag tycker det är på ont. För det är ofta inte entusiaster som arbetar i företag längre, utan personer som ser mer på pengarna än på idén. Och det tycker jag är av ondo, säger Odd Hjelm, miljarduppfinnare och arbetsskapare!