I anslutning till seminariet om tillväxt i Söderhamn hade man även arrangerat en uppfinnarutställning, där uppfinningar som vunnit stort insteg på marknaden, omsatt många miljarder kronor och skapat många tusentals arbetstillfällen i bland annat Gävleborg genom åren, samsades med nya uppfinningar och innovationer, på väg ut på marknaden. I nästa nummer återkommer vi till en del av de här uppfinnarprojekten.

Det är individer som förnyar Sverige

Den enskilde uppfinnarens och innovatörens roll i förnyelseprocessen sattes i första rummet när Gävleborgs uppfinnareförening LIST anordnade tillväxtkonferens och uppfinnarutställning (vilken vi återkommer till i nästa nummer) i Söderhamn i slutet av mars.
Vid seminariet påpekade innovationsprofessorerna Roland Andersson och Kaj Mickos samt doktoranden Karin Havemose bland annat vikten av att se och stödja den enskilde innovatören, som en viktig komponent i förnyelseprocessen av svenskt näringsliv.
I den andan föreslog också, Sven-Mickel Mickelsson, som bland annat varit rådgivare i Svenska Uppfinnareföreningen, att en ny Produktförnyelsefond om 1,8 miljarder kronor, borde instiftas omedelbart för att skapa förutsättningar för att kommersialisera uppfinningar, skapa tillväxt och nya arbetstillfällen.

LIST, Lokal Innovationer Skapar Tillväxt, en länstäckande uppfinnareförening i Gävleborg, har på bara drygt 1,5 år lockat till sig 150 medlemmar. Detta i ett län som drabbats svårt av företagsnedläggningar och arbetslöshet som en följd därav.
Tanken med föreningen är att korta vägen från idé till marknad för nya uppfinningar genom att stötta uppfinnarna på olika sätt.
De senaste nio månaderna har LIST även fått finansiering till verksamheten via bland annat Länsstyrelsen, Landstinget, Länsarbetsnämnden, ABF, ett antal kommuner i Gävleborg och LO.
Nu ska projektet gå in i en ny fas där bidragen till verksamheten upphör. Istället ska en ekonomisk förening bildas som ska tillföras kapital och därmed förhoppningsvis kunna föra den här stafettpinnen vidare.
För att markera att föreningen nu går in i ett nytt skede genomfördes i Söderhamn i slutet av mars ett arrangemang kring innovationer och vikten av att ta vara på uppfinnares idéer, för att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen. Det skedde dels i form av en uppfinnarutställning. Dels i form av ett seminarium.
– Vi vill att att uppfinnarna ska bli sedda som en resurs och inga kufiska uppfinnarjockar, sa Folke Rahm ordförande för LIST när han invigningstalade och fortsatte:
– Tidigare satt våra uppfinnare hemma och pulade med sina grejor och vågade knappt visa vad de höll på med. Det gjorde att de stannade i utvecklingen. Följden blev att de inte orkade driva sina projekt vidare. Med de kategoriträffar – som många till en början var tveksamma till – har vi fått fart på verksamheten. Här träffas uppfinnare som arbetar inom samma områden, resonerar om problem och ger varandra tips. Och här kan de få hjälp med att utveckla sina produkter, få tag i material, tillverkare, marknadsföring, avtalsskrivning och mycket mera.
Från LO:s sida i Gävleborg, som “äger“ och stöttar projektet, ser man också mycket positivt på verksamheten.

– Uppfinnare ingår kanske inte bland våra medlemmar direkt. Men ska jag kunna se mina barnbarn i ögonen framöver så borde jag rimligen försöka skapa arbete och tillväxt i länet, så dom har möjlighet att att finnas kvar. Därför är arbetet att stötta uppfinnare definitivt ett fackligt arbete eftersom det skapar förutsättningar för tillverkning, arbetsplatser och ett bra samhälle, sa Mats-Ove Pettersson, vice ordförande i Gävleborgs LO-distrikt och tillade:
– Vi har i dag tusen miljarder kronor i våra pensionskassor. Kanske en liten del av avkastningen från dessa pengar också kunde användas som riskkapital till sådan här verksamhet. Det tycker jag absolut är värt att ta upp och resonera om.
Själva seminariet inleddes av Karin Havemose, doktorand vid ingenjörshögskolan i Jönköping, med en intressant jämförelse mellan vetenskapmannen och uppfinnaren av bland annat teleskopet, Galileo Galilei (1564-1642), och uppfinnaren och numera även LIST-medlemmen Göran Nilsson, 88 år, från Sandarne, vars olika uppfinningar inom bla området pneumatiska vibrationsfria verktyg som slaghackor och graverpennor med mera, omsatt drygt 185 miljoner kr och skapat mycket arbete i Söderhamn genom åren. Och mer lär vara på gång!

Hennes jämförelse, som vid första anblick kanske kändes långsökt, visade dock att förutsättningarna som vetenskapsman och uppfinnare, då och nu, trots allt är rätt så lika. Exemeplvis vad det gäller graden av frihet att verka, att ifrågasätta tingens ordning, bli trodd och få det stöd från omgivningen som krävs för att orka driva ett sådant här utvecklingsprojekt från start till mål. Något som ska och måste ske i växelspel mellan uppfinnaren och omgivningen, med allt vad det innebär av ofta långsiktigt och ovisst arbete.
Hon påpekade också att uppfinnaren/ innovatören, dvs personen bakom visionen, är närmast osynlig i dagens forskning.
– Söker man i databaser för vetenskapliga tidskrifter, ex. INGENTA, får man 6138 träffar på begreppet Innovation. Motsvarande sökning på begreppet Innovator ger 89 träffar.
– Det säger lite om var fokuset inom forskningen på det här området ligger idag. Det är därför angeläget att sätta ljuset på innovatören/uppfinnaren eftersom det faktiskt är han/hon som är upphovsman/-kvinna till de idéer som förhoppningsvis leder till innovation, frö
Hon påpekade också att den vanligast förekommande företagsformen i Sverige i dag faktiskt är den så kallade soloföretagaren, en grupp som antagligen många “fria“ uppfinnare också tillhör.
– 7 av 10 företag i Sverige är Soloföretag. Dessa företag passar inte in i den traditionella bilden av vad företag och företagande innebär.

– Min erfarenhet är att soloföretagarna ofta är väldigt innovativa, flexibla och kan växla mellan olika affärsidéer. Risken är därför stor att den potential som de här företagen har som tillväxtfaktor missas. Vi har därför ett viktigt arbete framför oss med att synliggöra och stödja såväl soloföretagaren som uppfinnaren/innovatören, menade Karin Havemose.
– Men detta är inget som sköter sig självt utan kräver nätverk. I ett nätverk krävs också motorer och LIST är ett intressant exempel på detta eftersom det är byggt underifrån av uppfinnarna själva men kräver fortsatt nyfikenhet, uthållighet och långsiktigt arbete. Det krävs fler sådana här initiativ anpassade efter olika regioner. Det här kan förhoppningsvis bli en kreativ miljö, sa Karin Havemose.

Därefter refererade hon slutligen till en artikel ur Ny Teknik från 1979 där olika myndigheter, kommun- och universitetsfolk, företag och andra med intresse för utvecklingsfrågor samlats för att under tre dagar arbeta för idéer och tillväxt i Norrbotten med ett slutförslag som innehöll ungefär följande:“På det kommunala planet ska så kallade industribyar få stöd även när det gäller marknads- och ledningsfrågor. Samverkan ska också ske mellan kommuner och regionala utvecklingsfonder. Ansträngningar måste till för att nå uppfinnare och sammanföra dem med företagen. Tex genom stipendium till fria uppfinnare på samma sätt som kulturarbetare. De tekniska högskolorna och universiteten ska samarbeta aktivt med företagen och fungera som idébanker och teknikresurser. Regionala investmentbolag ska tillföra riskkapital till småföretag och för att starta nya företag. Och statliga trygghetsrådet ska samordna resurser i regionen och kommunen för att öka insatserna. Bla genom sk entreprenörer.“– Förhoppningsvis har det hänt en del eller…?, avslutade Karin Havemose.Roland Andersson, själv uppfinnare men numera även innovationsprofessor vid Mälardalens högskola tog därefter upp den kreativa tråden genom att anlägga ett perspektiv kring vad innovation är och att fria uppfinnare är viktiga för samhällets utveckling. Men först och främst slog han dock fast att uppfinna är kul fast det numera också är en vetenskap!

Detta exemplifierade han bland annat genom att berätta en självupplevd historia som uppfinnare från mitten av 1970-talet, då han i brist på pengar tvingades bygga en mycket enkel prototyp bestående av bland annat ett fat och en blomkruka i plast, en modellplanspropeller, lite sågspån och en vanlig borr. En idé som han lyckades sälja till det multinationella företaget Hilti, trots prototypens enkelhet.– Alla de där grejorna använde jag och borrade ett hål i direktionsrummet på Hilti så att sågspånet sprutade. Styrelsen såg ut som tomtegubbar allihopa men skrek att det där vill vi ha. Av det här blev det sedan en dammsugare som såldes världen runt under ett antal år, berättade Roland Andersson under muntra skratt från det hundratalet församlade i publiken.– Och så här kan man också tänka och göra. Dvs har man inga pengar då får man bygga upp affärer istället. Det kostar ingenting samtidigt som teknik och affärer går hand i hand.
Men hur definieras då begreppet innovation inom just det här specifika forskningsfältet i dag?
– Vetenskapen säger att innovation är en oväntad idé som har förts till framgång av något slag. Det är alltså två kriterier som måste uppfyllas. Det här är en tänjbar defintion som passar till ganska många områden. Och det är viktigt eftersom innovation förekommer inom många olika områden, förklarade Roland Andersson.
– Ett patent blir inte sällan hyllvärmare. De flesta av oss är därför uppfinnare och inte innovatörer eftersom man inte nått någon typ av framgång. Så det finns mycket att göra idag genom att effektivisera själva innovationsprocessen i sig och inte bara öka mängden patent.
Fördelningsmässigt är cirka 25 procent av antalet innovationer under ett år teknikdrivna, medan hela 75 procent är marknadsdrivna, d v s initierade av problem eller behov av något slag.
– Det kan vara viktigt att komma ihåg när vi som uppfinnare letar efter lämpliga projekt att hålla på med.

– De flesta idéer kommer inte heller inifrån företagen. Enligt en rapport från OECD, som gjordes för några år sedan, kom 9 av 10 idéer som sedan blev till en innovation utifrån, t ex genom deltagande i nätverk av något slag. Den fria uppfinnaren har därför en viktig funktion att fylla.
Resonemanget som först Karin Havemose och sedan Roland Andersson fört summerades sedan av Kaj Mickos, adjungerad professor vid Mälardalens högskola, men även fri uppfinnare med drygt 30 patent och 11 bolagsbildningar bakom sig, samt sedan länge verksam som rådgivare till uppfinnare och innovatörer, kring ämnet Nödvändigheten av innovationer.
– Det här är ingenting vi pratar om. Därför att vi alla är överens om det. Men utan innovation stannar allting. Det som inte förnyas kommer därför att dö ut. Det vet vi med säkerhet, så vi måste hela tiden förnya. Det är en “never ending story“. Uppfinningar är därför tillväxtens moder och driver utvecklingen framåt, förklarade Kaj Mickos och fortsatte sitt resonemang.

– Lyssnar man på den offentliga debatten så är den ganska enig om att innovationer skapas av forskningsanställda på teknikhögskolor och universitet. Man är också enig om att innovationerna skapas i närheten av högskolorna liksom att de värdeskapande innovationerna är sådana som tillhör de fyra teknikområdena nano-, bio-, IT- och telekomteknik.
– Men det finns inga entydiga svar på vem som gör innovationerna, var de görs och vilka innovationer som egentligen är värdeskapande, hävdade Kaj Mickos.
– Vi som är i verkligheten vet att innovationer uppstår överallt och inte enbart i forskningsbaserade miljöer. Men skaparna av våra innovationssystem har glömt att titta på verkligheten. Dom har inte heller tittat på forskningen på det här området, hävdade han.
Som exempel på detta hänvisade han till de så kallade gasellistorna, d v s sådana företag som växer extremt snabbt, och som bland annat affärspressen publicerar.
– Det snabbast växande företaget i Stockholm och hela Sverige 2003 kom från Trångsund och växte med 2252 procent. Det var ett taxiföretag. Och det snabbast växande företaget i hela Europa de tre senaste åren är ett spanskt företag som heter Telepizza och kör ut pizzor per moped. Det är ett företag som växer med en rasande hastighet, närmast som ett virus, och har etablerat sig i Europa och även i Sydamerika.
– För att hitta något företag inom teknikområdena nano, bio, IT och telekom får vi leta långt ner på de här listorna.

Ett annat exempel på den här utvecklingen menade Kaj Mickos är att värdet av den svenska matexporten i juni förra året passerade det sammanlagda värdet av lastbilar och pappersmassa.
– Matexport är inget som någon pratar om. Vad är det då vi exporterar, pitepalt och surströmming? Nej, det är det inte riktigt. Naturligtvis är det Absolut Vodka, men sen är det också två göteborgsföretag som är väldigt framgångsrika. Det ena heter Santa Maria och har tio procent av europamarknaden på TexMex-mat, d v s mexikansk mat. Det andra företaget heter Ridderhielms och tjänar grova pengar på att exportera bland annat oliver till Spanien och Grekland.
– Det finns inga regler och vi kan inte bestämma hur näringslivet ska utveklas. Utan folk hittar affärsidéer på olika håll och utvecklar dem, menade Kaj Mickos och tillade.
– I Sverige är vi också väldigt duktiga på populärmusik och ligger långt fram vad det gäller musikexport. Ingen skulle komma på att säga att detta beror på den eminenta forskningen vid våra Musikhögskolor. Utan det har ju helt andra skäl. Det har att göra med att vi har kommunala musikskolor, tusentals körer och rockband, en stor bredd där många kan och får lov att hålla på. Och ur den här bredden får vi en topp. På samma sätt är det med våra NHL-stjärnor. Ett sådant här litet land som Sverige borde inte ha så många NHL-spelare. Men det är inte GIH:s förtjänst (Gymnastik- och Idrottshögskolan) utan beror på alla serier där många får försöka.
– Ska jag därför säga något om LIST så är det att föreningen behövs. Tidig rådgivning och tidig finansiering är också av avgörande betydelse för om idébärarna ska lyckas. Jag jobbar själv som rådgivare och har varit det i flera tusen olika projekt och ser det dagligen.

– För dom som förnyar Sverige – och det är alltså människor och inte teknik som förnyar Sverige – är oftast amatörer. D v s dom har inte drivit något utvecklingsprojekt tidigare, men dom har kanske kläm på en affärsidé eller en teknik. Och dom här människorna är ytterst viktiga eftersom dom vill göra någonting: ta på sig korset att driva ett projekt, vilket inte är enkelt. Men dem måste vi hjälpa så att de lyckas nå fram till målet. Och LIST är en sådan ambition.
Ett exempel på att det också är viktigt att hjälpa dessa människor tog han också upp.
– Till mig kom en dam för 2,5 år sedan. Hon var 82 år då och hette Elisabeth. Hon var en fin dam som delade sitt liv mellan en våning på Norr Mälarstrand och en våning i Paris. Hon hade en högskoleexamen från Helsingfors från 1939 och sedan dess varit hemmafru gift med en diplomat.
– Nu hade hon blivit lite ostadig på benen och skulle därför behöva något fordon att hålla sig i. Men hon ville absolut inte ha någon rullator. Det var för stigmatiserande eftersom det skulle se ut som om hon var sjuk eller gammal eller någonting sådant. Hon behövde därför något elegantare, ett stadsfordon, som gjorde att hon kunde ta hem sina varor och få ett stöd när hon var ute och gick. Det var hennes idé!
– Ja, kanske har hon rätt tänkte jag. Och skulle jag själv vilja ha en rullator, de är ju ganska fula?
– Jag skickade henne därför till en industridesigner, som gjorde olika skisser. Sedan valde vi ut en av skisserna och gick med den till en prototypbyggare. Allt det här med finansiering från ALMI, – ett förstående ALMI som går in och finansierar det som ingenting är alltså. Sedan lämnade vi även in en patentansökan eftersom den visade sig vara patenterbar.

– Resultatet av det här blev ett litet snabbt fordon, besläktad med Kickboarden, som det också visade sig att man behövde ha broms på. Den var också hopfällbar och gjorde det möjligt att ta med den på Metron i Paris. För det var det som var avsikten.
– Den färdiga uppfinningen tog Elisabeth med till Paris och ställde ut den på en uppfinnartävling och vann Paris stads stora pris för nytt stadsfordon. Hon tilldelades också Stockholms Stads uppfinnarstipendium för ett tag sedan och har varit med i tidningar och TV-program.
– Hon kallar sin uppfinning för Shopinette. 84 har hon hunnit bli nu när den kommit ut på marknaden. Varje gång hon är ute med den så kommer folk fram och frågar var hon köpt den för den där måste de ha. Vi har nu precis skrivit ett licensavtal med en tillverkare och ska sätta den i produktion.
– Då säger folk så här till mig: Ja, men Elisabeth, hon har väl inte gjort någonting. Ni har ju haft folk som gjort allting åt henne hela tiden. Hon har fått design, konstruktion, pengar. Allt.
– Men vad de då inte inser är att det här projektet hade varit fullständigt omöjligt att driva utan Elisabeth. Hon var helt nödvändig eftersom det var hon som bar VISIONEN. Alla andra har varit underleverantörer och hade inte kunnat ta på sig det här jobbet.

– Det är individer som förnyar Sverige. Individer som ni här i dag som har modet att kasta sig ut och sätta igång. Och det är en förskräcklig skam för Sverige att vi inte kan finansiera de här oerhört viktiga männsikornas strävan, fortsatte Kaj Mickos och beskrev den i dag alarmerande situationen på innovationsområdet.
– I ena ändan finns storföretagen med resurser men med liten frihetsgrad. Ericsson kan tex inte gå ut och börja göra cykelväxlar. I den andra ändan finns de enskilda uppfinnarna och innovatörerna och de mindre företagen. De har full frihet men inga resurser.
– Lösningen på problemet är därför väldigt enkel. Vi måste se till att bygga resurser där frihetsgraderna finns och vi måste öka frihetsgraderna där resurserna finns.
– Större delen av Sveriges befolkning är utan resurser, men deras idéer förnyar och vitaliserar våra gamla företag. För kom ihåg att 9 av 10 idéer kommer utifrån. Dom som förnyar Sveriges näringsliv måste därför göras delaktiga i förnyelseprocessen.
– Tyvärr har man nu tagit bort all finansiering och uteslutit större delen av svenska folket från den här förnyelseprocessen. Man måste därför vara ekonomiskt oberoende eller ha tillgång till så kallat F-kapital, d v s Family, Friends and Fools, för att lyckas!
– Vi måste göra någonting åt det här. För får vi inte kapital så att folk och mindre företag, som inte har råd med utvecklingsavdelningar, kan delta i förnyelseprocessen kommer vi på sikt inte kunna försörja vår befolkning.

PAB
Mer info: www.list.se