Att uppfinna hela vägen

Vi behöver nya institutioner för att snabbt och enkelt kunna allokera kunskapssamhällets viktigaste resurser till kreativa brännpunkter för kulturell och affärsmässig utveckling, på samma sätt som exempelvis transportvägar och marknadsplatser en gång effektiviserade allokeringen av råvaror för industrisamhällets utveckling.
Det menar Ingeman Arbnor i den här artikeln där han också ger förslag på hur ett nytt sådant system skulle kunna iscensättas för att utveckla produkt- och tjänste-idéer i de tidigaste faserna.

Vi behöver ett mer fantasifullt sätt att tänka när det gäller att “finansiera“ framtagning av nya produkter och tjänster! Och vi behöver fler beslutsfattare i samhället som förmår att hänföras av det obekanta! Sverige har under en längre tid tappat i konkurrensfördelar. Och vill man lösa ett problem är det föga välbetänkt att följa samma tankebana som har lett till problemet!
Det krävs inget större skarpsinne för att se hur det under lång tid har utvecklats ett slags rundgångsmönster i tankarna hos många ledande aktörer i Sverige. Det har vänt våra ögon bort från sådant som kräver förnyelse i vårt sätt att tänka.
Konkurrensfördelar handlar om originalitet i vilje- och tankeliv. Och vad jag har sagt om bristande originalitet i tänkandet, det gäller även viljelivet. Vårt mod att göra det oväntade hänger intimt samman med vår fantasi; förmågan att med fantasins trygghetsskapande känsla våga se saker på nya sätt. Vi behöver i större utsträckning än någonsin lyssna till vad våra uppfinnare och konstnärer har att berätta om möjliga fantasilyft.

To be a success in business, be daring,
be first, be different.
 Henry Marchant

Att förstå entreprenöriella
processer
Vi kan inte plocka isär entreprenörskapets komplexitet till triviala aspekter av mänskligt liv och sedan tro oss förstå vad det handlar om. Det är som att riva sönder en bild i hopp om att upptäcka vad bilden föreställer. Bertil Agdur, tidigare generaldirektör på numera avsomnade statliga verket STU, Styrelsen för Teknisk Utveckling, har i en liten artikel i DN (1/4-97) uttryckt en liknande tanke:
Innovationsprocessen har utpräglat konstnärliga inslag. Den förverkligas och präglas av innovatören på samma sätt som konstverket av konstnären. [....] Det är denna starkt personlighetsfärgade, svårfångade karaktär hos innovationsprocessen som sannolikt är en viktig anledning till att även privata investment-, utvecklings-, riskkapitalbolag etc lyckats så dåligt med att etablera nyheter på marknaden.

Växelsystem för kompetens
och värdereglering
Med stor fantasi och djärvhet bör nu olika experimentella former utvecklas för att stödja den entreprenöriella utvecklingen av Sverige som ett kunskapssamhälle. Det kan vara allt från vad jag benämner Venture Competence Invest-föreningar, till utveckling av virtuella transaktionsmedel i form av utvecklade “växelsystem“ med arbetsväxlar, idéväxlar, hyrväxlar mfl.
Entreprenörskapets inledande kritiska moment är ofta tid och kompetens. För att idag konkretisera en idé till samhällsnytta, måste uppfinnare, innovatörer och entreprenörer gå rundgång genom traditionellt finansiellt tänkande. Vårt kunskapssamhälle behöver nya allokeringsformer för att stödja drivkrafter som inledningsvis snabbt behöver backas upp med kompetens och tidseffektivitet. Här bör en grupp av kreativa ekonomer, skatteexperter, bankfolk och entreprenörer samlas för att skapa ett experimentellt lagrum – en social uppfinning för svenskt entreprenörskap!

Venture Competence Invest-föreningar
I olika regionala kluster skulle man till exempel kunna organisera skapande/ innovativa krafter kring den nya produktionsfaktorn kunskapande/kreativitet/kompetens/drivkraft i paritet med hur Lantmännen en gång organiserade bönderna kring deras produktionsfaktorer. Man bildar olika ekonomiska kompetensföreningar som har till syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen för skapande av nya affärer. För att bli medlem krävs att man som företag, högskola eller privatperson avsätter ett visst antal kompetensdagar för medlemmarnas kreativa affärsutveckling, och betalar in en symbolisk medlemsavgift. Kompetensdagarna erbjuds “kostnadsfritt“ via föreningen och beskrivs/visualiseras i en kompetenskatalog som läggs ut på nätet, där alla medlemmar kan söka som efterfrågar en viss kompetens – såsom exempelvis håltagningskompetens.
Incitamentet till att ställa kompetens till föreningens förfogande, utöver viljan att medverka till ett klusters utveckling och fortlevnad, samt få möjlighet att själv låna kompetens i samband med utvecklingsprojekt, det är att medlemmarna på sikt ska kunna erhålla återbäring på sina insatta och utnyttjade kompetensdagar. Detta realiseras om projekt som lånat kompetens kommersialiseras. Projekten kommer först då att till föreningen få betala för utnyttjad kompetens.
Syftet med ett Venture Competence Invest är att på ett snabbt, enkelt och obyråkratisk sätt tillhandahålla kompetens för nya idéer. En sådan stödorganisation har som sin väsentligaste uppgift att i inledningsskedet underlätta framväxten av en idé till prototyp, utan att uppfinnaren behöver trampa runt med sin idé i det finansiella systemet med “påhittade“ kalkyler och affärsplaner. Genom att stödja affärsutvecklingsprojekt via en kompetensförening, så reduceras också initialt medlemmarnas ekonomiska risktagande. Misslyckade projekt blir färre och billigare! Lyckade projekt blir fler och snabbare!
Exempel: En person/uppfinnare eller ett företag håller på att utveckla en idé där man snabbt behöver håltagningskompetens. Vederbörande söker sig fram i katalogen och finner något som tros kunna föra projektet vidare. Kontakt tas med den person eller det företag som anges och kompetens ställs till projektets förfogande (det kan vara en beräkning, en konkret håltagning, ett materialtest eller en marknadsfråga). Tjänsten är i detta läge kostnadsfri. Men i avtalet med föreningen, som man förbinder sig att följa när man som medlem lånar kompetens, där anges att om projektet/ idén kommersialiseras, blir man återbetalningsskyldig med exempelvis en viss procent på omsättningen under en bestämd period.
Föreningen kan stå öppen för alla. Eller enbart för verksamheter som anges i stadgarna. Variationsrikedomen och samarbetsformerna för en sådan här förening kan få många spännande uttryck. Att jämföras med utvecklingen av det finansiella kapitalets alla olika allokeringsinstitutioner. Ett Venture Competence Invest kan ses som kunskapssamhällets nya “banksystem“ för det “kunskapande kapitalet“. Det ägs av medlemmarna – kapitalinnehavarna själva – och stödjer medlemmarnas projekt. Avkastningen på insatt kunskapskapital, i form av efterlikvid på utlånat kunskapskapital, uppkommer om och när projektidéer kommersialiseras.
Behovet av dylika föreningar för att främja entreprenörskap är stort. Den kritiska faktorn i inledningsskedet av en idé är i huvudsak tillgången på relevant kompetens, kreativitet, kunskap, konstruktion, teknik med mera, snabbt och enkelt, där även avräkningen är reglerad på ett så enkelt sätt, att den inte för med sig några sidoaktiviteter för att finansiera tjänsterna ifråga. I det gamla industrisamhällets tänkesätt roterar allt kring det finansiella kapitalet. För en entreprenör kan det idag medföra helt absurda sidoaktiviteter av affärsplaner, kalkyler, budgetar och finansiellt fotarbete. Därför görs idag många ansträngningar från myndigheternas sida för att underlätta för entreprenörer att få tillgång till just finansiellt kapital. Men detta sätt att tänka är inte tillräckligt kostnadseffektivt längre. I vårt kunskapssamhälle tänker alltför många beslutsfattare fortfarande utifrån industrisamhällets gamla logik.

Virtuella transaktionsmedel
Vilka kontraktsformer finns då idag som snabbt och lätt kan reglera värdetransaktioner mellan personer som deltar med sitt kunskapande kapital i affärsutvecklande processer? Om jag bekräftar min värderelation till ett aktiebolag genom att ställa finansiellt kapital till förfogande, så reglerar ABL mitt relationskontrakt. Men vad gäller för det kunskapande och entreprenöriella kapital som inte omedelbart kan omvandlas till apportegendom vid en bolagsbildning eller nyemission?
I kunskapsamhället står ofta utvecklingsprojekt och faller med det som, enligt god redovisningspraxis, faller utanför balansräkningen. I många projekt är det egenskaper som påhittighet, engagemang, lust, vision, ledarskap, nätverk etc som utgör väsentliga faktorer för att processa uppfinningar till nya produkter och tjänster. Hur gör vi för att främja dessa faktorer för att korta ledtider som inte omedelbart genererar ekonomiska transaktioner? Och där möjliga resurspersoner kanske inte heller är villiga att ta några ekonomiska risker genom att sätta sig i finansiell skuld. Därutöver kan många som är lämpade för entreprenöriell verksamhet redan ha fast anställning, men trots det, ha intresse av att lägga några timmar i veckan på något nytt. Kan vi finna medel för att såväl socialt som skattemässigt reglera dessa värdetransaktioner i olika former av relationskontrakt, så har vi kommit en bit på vägen att skapa en “byteshandel“ och ett “värdesystem“ för det kunskapande kapitalets insatser i utvecklande projekt. Skulle man även här kunna tänka sig en försöksverksamhet?
Personer som deltar i ett utvecklingsprojekt reglerar själva sina insatser med hjälp av ett utvecklat “växelsystem“ av arbetsväxlar, idéväxlar, hyrväxlar, materialväxlar, kapitalväxlar mfl, som senare efter önskemål kan omvandlas till lön, efterlikvid, kapitalvärdestegring, förlagslån och optionsrätter, beroende på vald associationsform för projektets “bolagisering“. Genom ett reglerat växelsystem, både skattemässigt och arbetsrättsligt, så kan projekt utvecklas där spänning och lust, och deltidsinsatser driver skapandet framåt mot visionen att senare kunna uppbära avkastning på gjorda insatser. Arbetet kan drivas altruistiskt/ideellt samtidigt som dess mål i högsta grad är kommersiellt och vinstskapande. Poängen är att de olika villkoren kan fasa i takt med ett projekts utveckling utan att komma i konflikt med traditionella ekonomiska och skattemässiga transaktionsvillkor. Risken man tar om projektet misslyckas, den är att förlora vad man satt in i kunskapande kapital, arbete eller utlåning av maskiner, material m.m.
Exempel: Fyra personer med olika kompetenser träffas för att söka utveckla en affärsidé de gått och burit på. En av dem har fast anställning i ett stort företag. De övriga består av en arbetslös finmekaniker, en egenföretagare och en doktorand i företagsekonomi. Med stort engagemang tar de sig an sitt projekt som kräver kreativitet, specialkunskap, speciella material, maskintid och arbete. Men även en gedigen kompetens i att bygga varumärke. Sina insatser i projektet bestämmer de ska regleras med hjälp av växelsystemet. De beger sig till en bank och kvitterar ut ett växelpaket. Den arbetslöse finmekanikern omvandlar sin insats till i huvudsak arbetsväxlar. Företagaren sätter in material och maskintid, som han omsätter i hyr- och materialväxlar. Externa tjänster betalar man också, där så går, med de olika växlarna. Osv. För en del programmeringsarbeten tar man kontakt med sitt Venture Competence Invest (se ovan). När projektet nått kommersiell nivå och bolag ska bildas, då omvandlas växlarna på olika sätt, reglerat delvis beroende på växelform, delvis på intressenternas egna val. Under hela projekttiden utgår även en låg fast ränta på växlarnas ekonomiska värde (till växlarna kan även andra värden än rent ekonomiska knytas) som räknas fram i samband med transformationen över i bolagsform.
För en arbetsväxel kan det vid transformationen kanske se ut så här: 50 procent inklusive räntan omvandlas till aktiekapital, 35 procent till ett 10-årigt förlagslån med hög fast ränta, och resterande 10 procent tas ut som lön. Till arbetsväxeln kan även höra vissa värdevillkor av typen A aktier, optionsrätter och bonussystem, även om dessa kanske främst faller ut på idéväxlar.
Växelsystemet kan även användas för utvecklingsprojekt inom ramen för en befintlig associationsform. Poängen ligger i att man redan på ett tidigt stadium kan få relativt klara kontraktsformer mellan deltagarna. Växelsystemet kan i sin utvecklade form även bli föremål för olika former av handel — ett slags riskkapitalmarknad för trovärdigt arbete och trovärdigt tokiga idéer i kunskapsamhället. Vi behöver nämligen idag nya institutioner för att snabbt och enkelt kunna allokera kunskapssamhällets viktigaste resurser till kreativa brännpunkter för kulturell och affärsmässig utveckling, på samma sätt som exempelvis transportvägar och marknadsplatser en gång effektiviserade allokeringen av råvaror för industrisamhällets utveckling.

Låt nu dessa tankar fungera som inspiration för fantasin att förlossa det möjliga i det faktiska. Inte som färdiga lösningar på ett problem.

Av Ingeman Arbnor
Ingeman Arbnor är 54 år och har under mer än 25 år arbetat med affärsutveckling och ledarskap. Som professor i företagsekonomi erhöll han 1998 en utmärkelse för att ha skapat Sveriges bästa entreprenörsutbildning. Han är författare och konsult men har även erfarenhet som entreprenör.
Mer info: www.arbnor.se
e-post: ingeman@arbnor.se

Fotnot: Henry Marchant var en känd amerikansk politiker och levde när de berömda Founding Fathers (Washington, Franklin mfl) skrev landets konstitution och inte minst The Declaration of Independence. Henry M kallas för "statsman" i Jackmans Book of Business & Economic Quotation, och citatet dateras i sagda källa till 1789.