Att utveckla en uppfinning från idé till en någorlunda färdig produkt kan vara nog så knepigt. Det vet alla som någon gång försökt.
När uppfinningen sedan ska kommersialiseras kommer också den affärsmässiga sidan av projektet in på allvar. Då gäller det att ha kontroll på alltifrån patent, avtal, konkurrenter till bl a vilka samarbetspartners man har att göra med.
Det är historien och turerna kring musfällan Mjölner®, uppfunnen av Göran Hansson i Linneryd söder om Växjö ett av flera exempel på.
Trots kommersiell framgång slutade det hela för nästan två år sedan med att han stämde sin forne samarbetspartner för patentintrång. Fallet avhandlades under våren i Stockholms tingsrätt och Svea Hovrätt, där uppfinnaren fick rätt. Nu återstår skadeståndsprocesser.
Och vem som slutligen vinner – om någon i en sådan här process kan kalla sig vinnare – är ännu osäkert.

 Under en stor del av sitt liv har Göran Hansson, 70, varit sysselsatt med att uppfinna. Vid det stat- och kommunägda investmentbolaget Dala Invest i Borlänge var han t ex på 1970-talet något som kunde liknas vid “chefuppfinnare“.
Många av hans idéer har också prisats och han har varit SKAPA-stipendiat vid ett flertal tillfällen. Uppfinningarna har också nått marknaden, tex Kruven (konisk skruv), svetsutrustning (såsom fixturer), klammor (för olika skyltsystem), Pluggen (transportsäkring för läsk- och ölbackar) och nu senast en parkeringsskylt kallad 6-kanten, som kan ses i många kommuner runt om i landet.

Livet som uppfinnare, eller kanske snarare som exploatör av sina uppfinningar, har för Göran Hansson liksom för många andra uppfinnare som gått igenom hela processen handlat om både med- och motgångar.
– Det har gått upp och ner, säger han. Vissa perioder har jag tjänat bra med pengar på mina uppfinningar. Andra perioder har det varit betydligt sämre.
Efter ett tips från den kände konstnären Bruno Liljefors son, Lindorm Liljefors, (död 1985), började han så smått titta närmare på musfällornas konstruktion runt 1990.
– Jag satt och pratade med Lindorm Liljefors, som jag var lite bekant med, en gång. Då berättade han att hans pappa hade studerat möss och att de är bökardjur. “Titta på det någon gång“, sa han. “Man borde vända på tekniken“.
Efter att ha arbetat till och från med musfällan hade Göran Hansson kommit så långt att han hade utvecklat och patenterat en musfälla med omvänd princip jämfört med gängse konstruktioner 1995, vilken sedermera fick namnet Mjölner®.
Året efter lanserades den sedan kommersiellt via Göran Hanssons enskilda firma GH Vision. Dessförinnan hade han skrivit avtal med två företag. Dels försäljningsbolaget VanGus AB i Kungsbacka som fick rättigheterna till de flesta marknadssegmenten i Skandinavien och Europa. Dels ett plastföretag i Småland som skulle tillverka fällan och marknadsföra den mot vissa nischområden.
I oktober 1996 bildade Göran Hansson också bolaget GH Trap Teknik AB, som övertog exploaterings- men inte patent-rättigheterna, för fällan. Skälet var att snabbt skaffa kapital genom att sälja royalty-andelar i projektet för att klara av den internationella expansion som VanGus ABs huvudägare Göran Gustavsson skissade med. Ett förfarande som ledde till att sex privatpersoner investerade och blev delägare i projektet.
Mjölner, som då redan var etablerad i USA via en svensk återförsäljare och ett tillerkningsavtal med världens kanske största fälltillverkare, det amerikanska bolaget Woodstream Corp., har därefter patenterats i 27 länder över hela världen.
Kommersiellt får det också sägas ha gått bra. Mellan åren 1997 och 2002 har närmare 600000 fällor sålts varav drygt 190000 bara under 2001. Och i USA, Mexiko och Kanada har fällan uppskattningsvis sålt i drygt en miljon exemplar.

I början av 2002 beställde VanGus AB också dubbelt så mycket fällor som de gjort någon gång förut. Allt borde därför peka uppåt, men Göran Hansson började istället fatta misstankar att allt inte stod rätt till. Inte minst beroende på att det hade varit en del motstridigheter och oenighet kring bland annat ett instruktionsblad som Göran Hansson varit med och översatt för den tyska marknaden, vilket VanGus AB och Göran Gustavsson menade stred mot det avtal som båda parter hade undertecknat.
Göran Hanssons misstanke visade sig också riktig. I maj 2002 kulminerade därför situationen då VanGus AB brevledes definitivt sade upp all typ av samarbete med GH Trap Teknik.
– För GH Trap Teknik och mig personligen innebar det ett stort ekonomiskt avbräck eftersom plasttillverknings- och försäljningsföretaget i princip hade ensamrätt och kontaktnätet till återförsäljarna på hela den europeiska marknaden inklusive Norden. Vår marknad var därför i stort sett bara resten av världen, säger Göran Hansson.
Göran Hansson misstänkte också att VanGus AB och plastföretaget utvecklat en egen fälla. Inte minst eftersom VanGus AB, sedan strulet med instruktionsbladet, även haft tillstånd att sälja Mjölner under varumärkesnamnet exMus®, men då med namnet Mjölner inom parentes.
– Som jag ser det ville de på det här viset förhindra mig att få nys om den nyutvecklade fällan som de kallade “Nya exMus“. Men jag höll hela tiden ögonen i deras sopcontanier och rätt som det var dök det också upp delar från den nya fällan där, tillägger han.

För Göran Hansson stod det snabbt klart att den nya fällan gjorde intrång i Mjölners patent.
– “Nya exMus“ var ett hopkok av mina idéer som jag visat dem under de år som vi samarbetat kring Mjölner.
Göran Hansson och GH Trap Teknik vidtog därför snabbt två åtgärder. Först kontaktades alla återsförsäljare och upplystes om situationen samtidigt som de erbjöds att köpa originalet, dvs Mjölner, som till skillnad från “Nya exMus“ var typbesiktigad och godkänd av Naturvårdsverket för användning i Europa.
– I flera fall visade det sig då att Van- Gus sålt sin egen fälla, alltså “Nya exMus“, i nästan identisk kartong med ett förledande likt färgtryck som det som användes till Mjölners förpackning. För mig verkar det som om detta var gjort medvetet för att detaljisterna inte skulle märka någon skillnad mellan originalet och piratkopian, säger Göran Hansson.
Steg två innebar att man konfronterade den tidigare samarbetspartnern. VanGus AB, d v s Göran Gustavsson, som dock blånekade till intrånget och menade att fällan inte på något sätt hade några likheter med Mjölner, utan var en egen uppfinning och konstruktion. När detta stod klart sågs ingen annan utväg än att stämma VanGus AB för patentintrång. En process som Göran Hansson och GH Trap Teknik sedan fört med dels egna medel, dels via företagets försäkring.
I februari i år togs fallet upp till prövning i Stockhoms tingsrätt.

För att få stopp på intrånget ville GH Trap Teknik AB och deras juridiska ombud, advokaten Håkan Sjöström vid Glimstedts Advokatbyrå i Göteborg, att Göran Gustavsson och VanGus AB med omedelbar verkan skulle upphöra med tillverkning och försäljning av “Nya exMus“. Dessutom ville man att Göran Gustavsson, företagets ledare, skulle få så kallat interimistiskt förbud – dvs handelsförbud till dess att patentintrångsfrågan var slutligt avgjord. Detta för att fortsatt intrång skulle kunna förhindras.
VanGus AB och deras juridiska ombud menade å sin sida att man på intet sätt gjort intrång i Göran Hanssons Mjölner-patent, som de för övrigt ansåg var en kombination av tidigare känd teknik och därför inte borde varit patenterbar.
– Det visar bara att de inte förstår tekniken och sätter sig över PRV:s bedömning, påpekar Göran Hansson.
Förhandlingen i tingsrätten, som mycket kom att handla om krafter och kraftlinjer, blev dock inte den framgång som Göran Hansson hade hoppats på.
När domen och skälen till den meddelades frikändes VanGus AB därför helt.

Utslaget i tingsrätten använde VanGus AB också till att meddela sina – och Mjölners tidigare – återförsäljare att de vunnit processen. Det var därför fritt fram att sälja “Nya exMus“. GH Trap Teknik fick också en faktura för indrivning på 287550 kr från tillverkningsföretaget.
– De ville få bort mig och bolaget från marknaden direkt för att slippa vidare problem, hävdar Göran Hansson.
För andelsdelägarna i musfällan var domen naturligtvis inte heller vad man hade hoppats på. Resultatet blev därför en schism mellan dem som innebar att två i ägargruppen valde att stämma Göran Hansson personligen.
– De ville komma över mina patent på fällan och få bort mig, menar Göran Hansson.
Trots de interna turerna i GH Trap Teknik, bestämdes det att tingsrättens dom måste överklagas till hovrätten.
Inför hovrättsförhandlingen, där ingen muntlig förhandling för övrigt förekom, gick Göran Hansson och hans juridiska ombud grundligt till väga. Bland annat tog man hjälp av Michael Roth, som tidigare hade ägt Göteborgs Patentbyrå och hade erfarenhet från intrångsprocesser. Och förutom att försöka visa att krafterna i de båda fällorna fungerade likartat, vilket tingsrätten alltså grundat sitt beslut på, så hade Göran Hansson konstruerat en stor trämodell av Mjölner.
– Med denna kunde vi visa att det genom att ändra på små detaljer gick att åstadkomma kanske 100000 olika varianter med utgångspunkt från de grundläggande funktionsprinciper som jag använt för att konstruera Mjölner. Dessa skulle i så fall vara möjliga att patentera trots att ingen ny teknik eller uppfinningshöjd tillförts, vilket vore fullständigt absurt, påpekar Göran Hansson.

Via Naturvårdsverket kom man sedan även över dokument som visade att VanGus AB ansökt om certifiering för “Nya exMus“ på Mjölners besiktingsunderlag. I dokumenten framgick det att Van-Gus ansåg att “Nya exMus“ borde godkännas för certifiering eftersom den hade så stora likheter med Mjölner.
Uppenbarligen hade det nya bevismaterialet gjort intryck på hovrättens ledamöter, som därför valde att ändra på tingsrätten beslut. VanGus AB fälldes därmed och förbjöds så länge som det europeiska patentet för Mjölner gäller, att till vite om 500 000 kr tillverka, utbjuda eller bringa i omsättning anordning, oberoende av färg, avseende fälla för infångning av mindre djur som bland annat möss. Däremot ansåg hovrätten inte att det fanns några skäl att tillmötesgå GH Trap Teknik:s yrkande om att det interimistiska vitesförbudet skulle omfatta även företaget ledare Göran Gustafsson.
Därmed kan tyckas – förutom skadeståndsrättegången mot dels VanGus AB, dels en motsvarande process mot plastföretaget som tidigare tillverkade fällan – att den här historien borde vara ur världen. Inte minst eftersom VanGus AB överklagade hovrättens beslut till Högsta Domstolen, HD, men fick avslag att pröva ärendet där.
Men i den kommande skadeståndsrättegången – som så att säga tas om – i tingsrätten avser emellertid VanGus AB att komma med fler bevis för sin sak (se svarsartikel). Målet kan därför åtminstone teoretiskt ännu inte ses som avgjort, även om hovrättens beslut antagligen väger tungt i den fortsatta processen.

Men framför allt har VanGus AB, antagligen tillsammans med det plastföretag som tidigare tillverkade Mjölner, tagit fram ytterligare en ny fälla under namnet Mjölner(!), som man i vart fall sålt via det danska företaget Harald Nyborg, vars koncept liknar Clas Ohlsons.
– Den här nya fällan är väsentligt mycket sämre än “Nya exMus“. Och den är liksom “Nya exMus“ inte certifierad. Och problemet är att de på det här viset förstör marknaden för vår fälla, vilket vi upplyst Harald Nyborg om och tänker stämma dem för om de inte ändrar sig, säger Göran Hansson och forsätter:
– Men framför allt visar detta att det var fel av hovrätten, att inte även Göran Gustavsson ställdes personligt ansvarig för tilltaget, vilket kan göra domen ganska verkningslös. För i ett litet företag, där ägare, VD och aktiv affärsman är en och samma person, är det inte bra att den ansvarige kommer undan med att skylla på att han “bara varit anställd“. Frågan är också vad patent egentligen är värt om det kan kringgås så här enkelt, säger Göran Hansson.

Hur den här historien egentligen slutar vet vi alltså inte i dagsläget. Skadeståndsprocessen lär tidigast tas upp av tingsrätten till våren. Och än hur det går i den processen, lär “förlorande part“ än en gång överklaga till hovrätten.
– Att den juridiska processen är så långsam i sig själv är ett hot mot såväl företagen som kan hinna gå i konkurs som mot rättssäkerheten, säger Göran Hansson.
Men man kan också undra hur Göran Hansson och GH Trap Teknik klarade av den här tiden när intäkterna i stort sett försvann. Därtill utan att ett enda av de 27 patenten tappades.
– Att vi klarat oss någorlunda bra beror på att GH Trap Teknik vid uppsägningen av avtalet inte hade några varuskulder alls. Företaget var därför inte särskilt sårbart. Därtill har det flutit in royaltypengar från bland annat USA. Men hade VanGus AB fått ett försprång på ytterligare någon eller några månader hade vi antagligen inte klarat det, säger Göran Hansson.
En annan intressant fråga är förstås om den uppkomna situationen hade kunnat undvikas. I det juridiska avtalet – som parterna upprättade tillsammans och ter sig rätt enkelt i sin utformning – som båda parterna underteckande i december 1995, där VanGus AB ges exklusiv rätt att marknadsföra Mjölner, anges inte i klartext att någon konkurrerande verksamhet inte får förekomma.
– Nej, det finns inte någon sådan punkt i avtalet. Däremot fick han exklusiv licens vilket jag uppfattar som att han inte har rätt att syssla med konkurrerande produkter utan mitt godkännande. Villkoren för den exklusiva licensen har VanGus AB inte heller alltid uppfyllt. VanGus AB var också bunden av ett sekretessavtal som vi hade oss emellan, säger Göran Hansson.

Hade du någon oberoende jurist som gick igenom avtalet innan du skrev på det?
– Nej det hade jag inte. Men när jag skrev på avtalet trodde jag inte att en sådan här situation skulle kunna uppkomma.
Slutligen vad har varit värst i den här historien sett ur ditt perspektiv?
– Jag trodde möjligtvis att något företag från Kina, Taiwan eller något öststatsland skulle göra patentintrång, men absolut inte mina egna samarbetspartners, säger Göran Hansson och konstaterar:
– Uppfinnaren är bra att ha så länge som uppfinningen är under utveckling och marknaden är under uppbyggnad. Därefter har de i mitt fall försökt att manövrera ut mig och ta över hela projektet. Det är bedrövligt dåligt och omoraliskt enligt mitt sätt att se på det.

PAB
Mer info: G. Hansson,
tel. 0470-345 48, 0706-84 13 29,
Fax. 0470-341 22.

Göran Hansson (GH) är en omvittnat kreativ innovatör. Tyvärr är han också lika kreativ när det gäller historiebeskrivning och fakta.
Vad saken handlar om är en innovatör som blir girig och vill ta över businessen andra skapat åt honom, i egen regi.
Jag träffade GH i slutet av 1994 och hjälpte sedan GH att komma till affärer med såväl plastföretag som kunder.

VanGus AB skapade då såväl produktnamnet Mjölner med original, förpackningar etc som registrerade varumärket på GH. Detta på hans önskan om att hålla ihop produkt och namn men med ett “gentlemens agreement“ om att VanGus AB skulle vara ensam användare av namnet. Det var alltså inget som GH har “uppfunnit“ eller ska ta åt sig.
GH höll överenskommelsen under några år. Hösten 1999 upptäcktes det av en slump att GH förberett eget produktblad för den tyska marknaden med produktnamnet som VanGus AB har skapat och arbetat in. Van-Gus AB lanserade då med GHs samtycke under resterande kontraktstid sitt eget nya produktnamn exMus®, för att inte pumpa in mer i ett produktnamn som GH svekfullt utnyttjat trots överenskommelse.
Detta sker för övrigt några månader innan GH sade upp VanGus ABs återförsäljaravtal. När GH sade upp kontraktet 000201 framgick det under de snabbt följande diskussionerna att GH avsåg att manövrera ut VanGus AB och själv ta över kunderna.

010107. Nytt avtal undertecknades avseende Belgien och Sverige. Sverigekontraktet var så konstruerat i volymkrav att det var uppenbart att GH avsåg att avsluta affärsförbindelsen 011231.
Så skedde också, och GH började omgående gå ut och försöka konkurrera i egen regi med kunskap om alla VanGus ABs kunder i kund-registret.
Att VanGus AB skickade brev i maj var för att definitivt meddela att även affärer i avtalslöst tillstånd skulle avslutas på grund av GHs omoraliska uppträdande.
Då upptäcktes också att GH helt olovandes och i strid med rutin, tömt VanGus ABs lager av förpackningsmaterial hos plasttillverkaren. Detta förhållande är fortfarande oreglerat.
Det grundläggande förhållande som GH sammanfattar i att “relationerna försämrades“ är bakgrunden till allt. GH kan sitta och göra överenskommelser, för att sen inte stå för dessa.

Eftersom det var uppenbart att VanGus AB skulle stå utan försäljning av fällor inom kort, konstruerades en egen fälla. Denna har en helt annan teknik, men har en del av de drag som finns på GHs och som VanGus AB arbetat in under lång tid. Dessutom är den vidareutvecklad med backspärr och tömningsmekanism. Precis som GH vidareutvecklat tidigare fällor på marknaden, har VanGus AB vidareutvecklat GHs fälla, helt i enlighet med patentlagstiftningens syfte.
Naturligtvis konsulterades expertis på konstruktion och patenträtt innan exMus® slutligen släpptes.
När så yrkandet om interimistiskt förbud kom, fick båda parter argumentera i tingsrätten med patentexpertis i panelen. Tingsrätten fann då det inte sannolikt att patentintrång förelåg. GH överklagade och hovrätten ändrade detta beslut till ett interimistiskt förbud utan att muntlig förhandling förekom(!), detta baserat på en kraftlinje i en skiss som motsägs i patentskriften.
Ändringen av beslutet är enligt patentexpertis som VanGus AB varit i kontakt med ett egendomligt och felaktigt beslut, därför överklagades detta till HD, trots att vi väl vet om att HD endast tar upp fall som är lämpade att bli prejudikat. HDs avslag var därför inte oväntat.

Vi kommer att driva fallet vidare och lägga fram komplett bevisning vid den kommande prövningen i Tingsrätten. Det som hittills finns är ett tillfälligt (interimistiskt) förbud i väntat på en fullständig rättslig prövning.
VanGus ABs fälla är patentsökt med den nya principen, och däri finns fler möjligheter att fjäderdriva fällan. För att inte VanGus ABs verksamhet skall skadas allvarligt under domstolarnas återstående handläggningstid, ändrar VanGus AB konstruktionen så att den punkt som hovrätten interimistiskt tycker ligger för nära GHs patent, elimineras.
Slutligen: GHs slutkommentar är signifikt för honom. Han vänder på hela kuttingen. Det är inte samarbetsparterna som försökt manövrera ut honom, utan tvärtom.