Fokuserar du också blicken på tangentbordet istället för på skärmen när du skriver?
Då är du inte ensam. Hälften av alla som arbetar vid dator tittar på tangentbordet – och skriver fel.
Nu är uppfinningen här som hjälper dig att skriva rätt!

 Företaget Inect i Eskilstuna, som knoppats av från Mälardalens högskola, lät undersöka hur 1100 dator-användare beter sig när de skriver. Det visade sig att 50 procent fokuserar blicken på tangentbordet istället för på skärmen. Det visade sig också att man lätt skriver fel när blicken finns på tangentbordet och inte följer den löpande texten.
När datoranvändarna videofilmades visade det sig att stavfelen reducerades med 25 procent när blicken fokuserades på den löpande texten och att nack- och ögonrörelserna minskade med 85 procent.
Att fästa blicken på tangentbordet istället för på den löpande texten på skärmen är en automatisk ref-lex. Det går knappast att lära om. Detta tog högskolestudenten Hans Ekström fasta på och fick idén till en lösning: en display, placerad i ögonhöjd alldeles framför tangentbordet, som visar den inskrivna texten – precis som på skärmen.

När displayen finns där blir det naturligt för ögat att söka sig dit, istället för till tangenterna. Behovet av att med jämna mellanrum titta upp på skärmen försvinner, blicken blir stadigt fokuserad på displayen.
På detta sätt förbättras alltså rättstavningen samtidigt som de upprepade ögon- och nackrörelserna, som leder till ryggproblem och spänningshuvudvärk, minskar.
Hans Ekström hade en studiekamrat, Fredrik Pettersson, som för två år sedan fick i uppdrag att göra en prototyp-display som examensarbete. Den testades och visade sig fungera. För ett år sedan var en nollserie på 20 displayer klar. Dessa 20 displayer lämnades ut till företag som Volvo, ABB och Företagshälsan för ytterligare tester och utvärderingar. Fortfarande fungerade allt som det skulle.
– Nu vet vi att vi lyckats, säger Hans Ekström. Vi har en lösning!
Fredrik Pettersson lämnade projektet och ersattes av Sam Jonsson som tillsammans med Hans Ekström drev verksamheten och det nybildade företaget Inect vidare. De deltog i en affärsplanstävling, som de vann, och utvecklade successivt tekniken och displayapplikationen. Allt skedde inom ramen för högskolans “groddby“ Idélab i Eskilstuna och Västerås.
– Idélab har gett oss den draghjälp som var nödvändig för att genomföra projektet, säger Hans Ekström och Sam Jonsson. På egen hand hade vi inte klarat det här!
Displayen, som döptes till “Caption“, och tekniken patentskyddades och Hans Ekström och Sam Jonsson började se en kommersiell framtid. Genom högskolan fick de kontakt med den professionella företagsledaren och affärsutvecklaren Bengt Olsson, med chefsbakgrund inom flera börsnoterade datateknikrelaterade företag, som blev mentor och styrelseordförande i Inect.
– Jag såg direkt potentialen för produkten, säger Bengt Olsson. Men det dröjde ett tag innan jag insåg marknadens verkliga storlek.

Enbart i Sverige säljs varje år 1,2 miljoner tangentbord – och alla dessa användare är även presumtiva Caption-användare. Plus alla andra datoranvändare världen över!
– Från början betraktade vi det som en segmentprodukt, nu vet vi att det är en massmarknadsprodukt, säger Bengt Olsson.
Nu förhandlar Inect med en av de större internationella tillverkarna av tangentbord. Idén är att Caption-displayen ska ingå i tangentbordssortimentet.
– Vi ligger långt framme i förhandlingarna, något kan hända snart, säger Bengt Olsson.
Applikationen består av en display och ett kretskort. Signalen som får texten att rulla fram på displayen tas från tangentbordet via en adapteranslutning.
Utvecklingsmässigt har tekniken i princip inga begränsningar. Genom att koppla ihop systemet med datorn och ett program, kan systemet få samma funktioner som programmet. Displayen kan bli en dator i sig.
– Vi kommer att utforma funktionerna så som marknadsexploatören vill ha dom, säger Hans Ekström och Sam Jonsson. Det går att skräddarsy alla upptänkliga lösningar.
Hittills har Caption-projektet totalt kostat drygt en halv miljon kronor, inte minst patenten har varit dyra. SIC, Almi och Västmanlands Forskningsråd har finansierat huvuddelen av kostnaderna.