Stiftelsen Innovationscentrum, SIC, har servat landets uppfinnare och innovatörer med såddkapital i snart 8,5 år men börjar nu nå vägs ände. Avvecklingen ska börja den 1 juli 2004, men kommer påbörjas redan till hösten om inget sker eftersom kapitalet bedöms vara slut vid årsskiftet.
SICs VD Per Laurell anser det viktigt med ett snabbt beslut om vad som ska ske “efter SIC“. Själv vill han helst se en permanent fortsättning på den i många stycken lyckade verksamhet som bedrivits inom ramarna för SICs uppgift. Kostnaden för en ny innovationsverksamhet bedöms till ca 200 miljoner kronor årligen.
– Inom SIC har vi ett flertal exempel där vi varit med och “tänt idéer“ i tidigt skede genom att ha satsat små pengar som sedermera lett till blomstrande teknologier och företag. Vi känner därför att det oerhört viktigt att SIC-verksamheten får en permanent fortsättning i form av en ny innovationsverksamhet. I annat fall kommer – som vi ser det – en stor åderlåtning att ske avseende arenor och miljöer som stimulerar nyskapandet över hela Sverige utifrån målsättningen om en industriell utveckling baserad på innovationer, säger Per Laurell.

Sedan 1994 har SIC alltså verkat med uppgiften att främja det innovativa klimatet i Sverige genom att arbeta med att stötta och finansiera olika innovationsprojekt i de allra tidigaste skedena.
Målgrupperna har varit enskilda innovatörer, små företag som normalt sett inte är äldre än tre år och teknikprojekt vid teknikparkerna kring högskolorna. De enskilda innovatörerna behöver således inte ha bildat något företag för att få stöd av SIC, ett förhållande som SIC i stort sett varit ensam om som offentlig aktör under sin verksamhetstid.
– Vi har verkat i 8,5 år och man kan dra slutsatsen av vad jag hör när jag reser runt i landet, att hade inte SIC-pengarna funnits hade många innovationsprojekt inte kommit i gång, säger Per Laurell.
– “SIC-pengar“ har därför blivit ett mycket positivt laddat begrepp i de tidigaste skedena av innovationsprojekt, tillägger han.
Men varför behövs en offentlig aktör inom området finansiering och rådgivning av innovationer och uppfinningar?
– Jo, det beror på att riskbilden är så pass hög i ett initialt skede att en normal kreditmarknad inte fungerar i det här området. De avkastningskrav som tex riskkapitalbolagen har på sina fonder är så höga att de inte medger att de går in i så tidiga faser som vi verkar i. Därför behövs en offentlig aktör i det här området och egentligen en bit in i kommersialiseringsfasen också, innan marknadens aktörer kan ta vid, säger Per Laurell.

SIC omsätter årligen ca 130 till 140 miljoner kronor, varav ca 30 miljoner kronor är omkostnader för verksamheten och främjande aktiviteter. Ytterligare ca 30 miljoner kronor går till innovationsbidrag medan resterande 70-80 miljoner kronor utgörs av förmånliga så kallade villkorslån (maximalt 400000 kr) som först behöver återbetalas efter tre år och då med låg ränta om projektet lyckas. I annat falls skrivs lånet av. Behovet av SICs tjänster är också stora.
– Vi har ungefär 25000 kontakter per år med olika typer av innovatörer. Av dessa får ungefär 2500 så kallat innovationsbidrag upp till 35000 kr. Detta för att undersöka bärigheten i projekten i de absolut initiala skedena av innovationsprocessen. Cirka 1000 söker sedan ett så kallat villkorslån för att utveckla sin idé varav av cirka 500 beviljas, säger Per Laurell.
– Vi har ett positivt utfall på ungefär 25 procent. Det vill säga ett av fyra projekt som vi satsar på, blir lyckat och leder till företag eller någon annat.
– Man kan kanske tycka 25 procent är dåligt, det vill säga att 75 öre av en satsad krona är en ren förlust, men ur samhällssynpunkt är det välinvesterade pengar eftersom det ger nya företag kring nya idéer och nya teknologier som sedan har möjlighet att utvecklas och ge tillväxt, säger Per Laurell.
– Det viktiga för oss är egentligen inte att släppa igenom projekt med god ny teknologi utan det viktiga är att släppa igenom projekt som kan påvisa att sannolikheten är stor att idén går att kommersialisera.

SIC är alltså i stort sett den enda organisationen i Sverige som stödjer uppfinnare och innovatörer i de absolut initiala skedena av innovationsprocessen numera. Det sker via den rikstäckande organisationen Innovation Sverige, där varje län har sitt eget länsnamn, t ex Innovation Dalarna, Innovation Skåne etc.
– Innovation Sverige är ett varumärke som har skapats i ett samarbetsavtal med ALMI Företagspartner AB. Detta avtal bygger vi vidare på nu och det vi siktar på för framtiden är att bilda den nya innovationsverksamheten inom ramen för ALMI:s organisation. Detta blir en stark lösning för konceptet “en-dörr-in“, dvs att inom ALMI-organisationen kommer vi att kunna hantera allt från innovationsstadiet och vidare med nyföretagarlån och tillväxtlån. Det är en stark rikstäckande organisation med representation i varje län med en nationell ledning och fond, säger Per Laurell.
Inom Innovation Sverige finns det totalt 82 diplomerade Innovationsrådgivare. Dessa utbildas ständigt för att kunna möta innovatörernas frågor och behov av råd inom hela det spektrat av områden som berörs i en innovationsprocess.
Till detta ska också läggas olika typer av samarbeten. Exempelvis teknikkonsulter som hjälper till att hantera ärenden från ansökan till godkännande/avslag.
– Vi har i dag en mycket väl fungerande och effektivt uppstyrd process i de flesta avseenden. SIC har också ett väldigt starkt koncept med både en central fond, en central nationell plattform och ledning, men med decentraliserade beslut ute i länen.
– Det gör att vi är nära innovatörerna och marknaden och dess olika aktörer och lär känna dem, säger Per Laurell.
– Vi kan på många sätt visa på ett flertal exempel där vi varit med och satsat i tidiga skeden, där vi med små pengar “tänt brasan“ när det som bäst behövts, som sedan lett till blomstrande teknologier och företag.
– Vi känner därför att det är oerhört viktigt att den här verksamheten får fortsätta på något sätt och ta vid när dagens SIC avvecklas, säger Per Laurell.

Kostnaden för en ny innovationsverksamhet inom ramen för ALMI:s organisation bedömer han och SICs styrelse till ca 200 miljoner kronor per år. Detta belopp täcker behovet av drift, innovationsbidrag och villkorslån. Dock är en förutsättning, menar Per Laurell, att en sådan organisation blir permanent, t ex likt den som finns i Finland sedan drygt 30 år tillbaka.
– I absoluta tal är det mycket pengar, men sett i relation till många andra statliga åtgärder och satsningar inom närings- och arbetsmarknadspolitiken och inte minst i relation till vad riskkapitalmarknaden omsätter, är det oerhört lite pengar.
– Man måste dock vara medveten om att man inte kan få en sådan här fond för att finansiera initiala investeringar i tidiga faser av innovationsprocessen att ge avkastning, utan är en konsumerande fond eftersom risken är så pass stor. Men ur samhällssynpunkt får man inte se det som en kostnad utan som en långsiktig investering i nya idéer, ny teknologi och nya företag, för att det här landet ska få en långsiktigt hållbar närings- och företagsutveckling.
När bör ett beslut om en ny innovationsverksamhet tas?
– Det är viktigt att beslutet tas så fort som möjligt, helst under vårriksdagen, för att vi antingen ska ta oss an den framtida verksamheten eller påbörja en ordnad avvecklingsprocess av den verksamhet som bedrivs idag.
– SIC befinner sig för närvarande i en situation att den budget vi lagt för 2003 – utifrån de tillgängliga medel vi har – blir det sista verksamhetsåret, trots att en avveckling enligt stiftarens urkund ska påbörjas först den 30 juni 2004. Men om inget sker måste vi därför påbörja avvecklingen redan i år. För från och med januari 2004 kommer det inte finnas några medel kvar att fördela till olika innovationsprojekt, säger Per Laurell.
Vad händer om det inte kommer något beslut om en ny innovationsverksamhet?
– Det menar vi vore äventyrligt med tanke på den rikstäckande verksamhet och det kontaktnät som vi har byggt upp, liksom det nuvarande näringspolitiska klimat med lågkonjunktur som råder, där vi får in ägare från utlandet som tar hand om våra stora företag och flyttar ut dem helt eller delvis.
– Som vi ser det måste det därför bli en ny innovationsverksamhet. Annars vet jag inte vilken typ av arena eller miljö som ska stimulera nyskapandet i Sverige utifrån målsättningen om att vi ska ha en industriell utveckling där basen är innovationer, påpekar Per Laurell.